Just nu har jag tio elever i min grupp med de elever som kommit längst i svenska. De har varit i Sverige mellan 1,5 och 2 år och tre av dem klarade just nationella proven för år 9 i Svenska som andraspråk. Helt fantastiskt.
Ytterligare en klarade läsförståelsen, men inte uppsatsdelen och en femte skulle kanske ha klarat det om hon mått bättre än hon gör just nu. Lägg där till fyra elever som läser ganska bra och en som inte är så läsvan, men har en galet stark vilja.
Denna grupp elever ska läsa Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck, som jag valt för att det är en bra, vardaglig, hyfsat lättläst bok som passar elever mellan 16 och 19 år och dessutom borde funka för både killar och tjejer.
Så här skrev jag om den i min förra blogg första gången jag läste den:
Det här är en fantastisk och personlig bok som till och med fick min att smyggråta lite i slutet. Det är inte ofta kan jag berätta. Jag blev så engagerad i Agnes och hennes liv och kände igen mig så fruktansvärt mycket. Rädslan för att inte passa in, för att säga fel saker och helt enkelt skrämma bort alla runt omkring. Rädslan för att stå ensam. Att inte räknas.
Agnes flyttar från Stockholm till Umeå med sin familj på sommaren mellan ettan och tvåan. Första året på gymnasiet var en mardröm och hon ser flytten som en möjlighet att börja om. För att lyckas sätter hon upp fem regler:
1. Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100% vanlig.
2. Ha normala kläder. Ha normalt smink
3. Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.
4. Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevlig och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!
5. Gör om, gör rätt och lyckas den här gången, please, lyckas för guds skull. Det är nu eller aldrig.
Om det beror på de fem reglerna eller något annat är egentligen ointressant, men lyckas gör Agnes helt klart. Trots att hennes dåliga självförtroende gång på gång är på väg att förstöra allt. Hon får nya vänner både genom grannen Adam, men också i den nya klassen. Hon fixar ett jobb, går på fester och har det riktigt bra. Ändå vågar hon inte riktigt tro att det är sant.
Boken handlar mycket om den svåra balansgången mellan att vara sig själv och att vara som alla andra. Jag kämpade med den balansgången länge. Det är lätt att tappa bort sig själv när man blir den som man tror att alla andra tycker mer om. ”Men gick det verkligen att bestämma sig för att bli omtyckt och gillad? Så omtyckt? För i såna fall skulle väl alla bestämma sig? Det var väl ingen som på allvar tänkte ‘nej, nu ska jag allt ta och bli lite småmobbad här’. Alla ville ju vara med, höra ihop.” Vad är det då som gör att vissa lyckas och andra inte? Det är svårt att tro på sig själv i alla lägen.Jag kan fortfarande hamna i ett ”tänk om de tycker att jag är dum och jobbig” tillstånd, men det går snabbt över. Jag är 35 och har tränat ett tag både på att vara mig själv och att faktiskt tycka om det. När jag var 17 var det inte lika lätt.
I GP beskrivs den som en ”trivsam och välskriven ungdomsbok” och det är den. Både trivsam och välskriven. Inte hysteriskt spännande eller chockerande utan ganska normal. Precis så normal som Agnes drömmer om att vara. Samtidigt är den något alldeles väldigt ovanligt. En ungdomsbok utan sex, fylla, självmordstankar, våldtäkter, kriminalitet eller annat som brukar fylla böcker för ungdomar. Jag kan sällan identifiera mig med personerna i dessa böcker, men med Agnes är det en helt annan sak. Jag känner igen mig, men blir samtidigt så vansinnigt förbannad på hennes fixering vid sig själv och hur andra ser på henne. Egentligen är man extremt egofixerad om man tror att alla andra orkar lägga så mycket energi på hur man själv ser ut eller beter sig.
Jag bara älskar den här boken. En av de bästa ungdomsböcker jag läst i klass med I taket lyser stjärnorna och Sandor slash Ida.
Nu är det alltså dags att pröva om mina elever kommer att älska den också. Jag märkte, när jag nu läste om den, att den faktiskt är rätt klurigt skriven med flera tillbakablickar som kanske kan var svåra att förstå. Jag kommer dock att guida eleverna ordentligt genom boken och mer om det arbetet kommer ni att kunna läsa på min skolblogg Ordklyverier. Vi drar igång på torsdag.
Vilken fantastiskt bra idé!
En av anledningarna till att jag tyckte om den här var för att den för en gångs skull beskriver en tjej som är helt vanlig och har vanliga problem, och inte handlar om en tjej som mår dåligt, har blivit våldtagen, har ätstörningar eller lider av självskadebeteenden. Jag blev så glad när det var en helt normal tjej i huvudrollen.