Olika åsikter om Igelkotten och samtal om klassiker som är läsvärda samt en känga till mig från tyskläraren, så kan man i korthet sammanfatta vår bokträff i fredags. En ovanligt lugn sådan med god japansk mat och mycket mindre vin än vanligt. Vi var alla lite halvsega och min förkylning redan på god väg att bryta ut.
När man tokälskar en bok, som jag gjorde med Igelkottens elegans är det smått förbluffande när man inser att alla faktiskt inte delar denna kärlek. De litterära referenser och funderingar kring såväl filosofi som actionfilmer var definitivt inget alla i vår (något decimerade) bokklubb uppskattade. Blir det för mycket av författarens åsikter som genomsyrar boken, eller är det helt enkelt bara Renée som talar? Vilket osökt fick oss fundera kring böckers karaktärer och hur mycket författaren styr över dem. Jag förstå inte riktigt hur karaktärer kan leva ett eget liv, ta kontroll över handlingen och lämna författaren maktlös, men så är jag ingen författare heller.
Slutsatsen? Jag var ganska ensam om att höja Igelkottens elegans till skyarna. Vi var dock alla eniga om att slutet var ganska så onödigt.
Vi samtalade också om klassiska böcker vi läst och inte läst. Vilka som egentligen är läsvärda och vilka som vi tvingat oss igenom.Vi har alla läst litteraturvetenskap och alla fått läslusten totalförstörd av de massiva litteraturlistorna som knappast inbjöd till njutningsläsning.
Vilka borde man läsa trots att de inte lockar? Jag har skrivit upp några författare på min boktolvelista som kanske faller under kategorin ”författare jag inte vill läsa men känner att jag borde pröva”. Lite barnsligt kan tyckas och några av mina bokvänner tyckte just så.
Barnslig är också min ogrundade skepsis mot tyskspråkiga författare. För det fick jag en känga av tyskläraren. Nu har hon lovat mig en lista på bra böcker och förhoppningsvis kan jag komplettera min ännu oprövade lista med några guldkorn.
Till nästa träff ska vi läsa Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay och därefter se filmen. Det ser jag fram emot. Dessutom har jag den inte hemma så jag har ett bra skäl att shoppa lite.
Det ligger väl något i att det kan ses som barnsligt att ha som ambition att läsa böcker som man ”tycker man borde pröva”, men inte riktigt känner för, men samtidigt tycker jag att man måste utmana sig på just det viset om man vill vidare i sin läsning. Det kommer ju alltid komma nya böcker som man ”vet” att man tycker om, men om man vill bredda sig, lära sig mer saker och inte vara för bekväm så är det ju precis så man ska gå tillväga. Ja, tycker jag då.
Och om man läser en god bit över 100 böcker om året torde man faktiskt ha utrymme för det 😉
Håller helt med.
Och det är ju lite här bokcirkeleffektens bra sidor kommer fram. Att man får läsa böcker man kanske inte skulle ha valt själv och upptäcker att man älskar. Nu kanske det var du som föreslog Igelkotten, men en annan gång så kanske det blir så?
I min bokcirkel tror jag inte det är så många som läst litteraturvetenskap och därför är vi mer positiva till att läsa klassiker. Men det har vi hittills ändå inte gjort. Hungerspelen lockade mer 🙂
musiksmaken är också olika..