Är det synd om kvinnorna?

Tror att få skulle komma på tanken att påstå att män och kvinnor i världen har samma rättigheter och möjligheter. Inte ens i Sverige är det så, trots att många anser att jämställdhetsfrågan inte är något att diskutera. Det är en icke-fråga för vissa och en provocerande fråga för många. Den som påstår att det råder jämlikhet mellan kvinnor och män i Sverige måste blunda för väldigt mycket.

Varför är det så farligt att hävda att kvinnor och män har lika värde och därför ska ha lika möjligheter, lika lön för lika arbete, lika stor rätt att höja sin röst och att ta plats? Det betyder inte att alla ska göra precis likadant eller att det inte ska vara någon skillnad mellan individer. Det handlar inte heller om att alla män skulle vara förtryckande svin och att alla kvinnor är offer. Börjar man debatten där riskerar den att helt missa målet. Att någon ska bli diskriminerad utifrån sitt kön är vansinne. Och det händer varje dag.

Är det synd om kvinnorna? I många fall ja, men det viktigaste i kampen för kvinnans rättigheter är att kvinnor inte utmålas som offer för en verklighet som de inte kan påverka. Alla borde ha rätt att kämpa för att få de mänskliga fri- och rättigheter som ska vara allas rätt. Även kvinnors. För det är just mänskliga rättigheter feminism handlar om. Att alla, oavsett kön, ska ha samma möjligheter.

Jag lider inte av att vara kvinna. Jag går inte omkring och tycker synd om mig själv. Jag har inte blivit nekad något jobb för att jag är kvinna, tjänar inte sämre än mina manliga kollegor, har delat föräldraledigheten med min man, behöver inte vara hemma varje gång en unge är sjuk då vi delar även på vab-dagarna.Det betyder inte att jag tror att jag lever i en jämlik värld.

Idag är det den Internationella Kvinnodagen. Den har funnits i hundra år och tyvärr behövs den fortfarande. Den kommer att behövas så länge 364 av årets dagar tillhör männen. Kampen för kvinnors rättigheter har alltid gått långsamt då gruppen är så splittrad. Många kvinnor är rädda för att deras kamp för rättigheter är en kamp mot män och vill därför inte delta. Visserligen är det så att ett mer jämställt samhälle kommer att betyda mindre makt åt män, men förhoppningsvis också ett samhälle där kompetens snarare än kön har betydelse. Vem tror på allvar att män har mest makt för att de har störst kompetens och därför har förtjänat styrelseposter och chefspositioner i högre grad än kvinnor?

Ännu värre blir det när debatten handlar om att kvinnor inte får bra jobb för att de helt enkelt har en sämre inställningen än männen. Det är deras fel och ingen annans att det inte råder jämställdhet. Att männen har mer makt beror helt enkelt på att de är bättre och har ingenting med diskriminering att göra.

Jag uppmanar inte till kamp. Jag hatar inte män. Jag trampar inte på dem som själv säger sig ha valt att offra sin karriär för man och barn. Jag vill bara att ni öppnar era ögon och ser verkligheten. En verklighet där kvinnor och män inte har samma möjligheter. Tyvärr. Ta sedan gärna på er genusglasögonen och se hur olika vi behandlar pojkar, flickor, män och kvinnor. Hur våra förväntningar på hur ett manligt eller ett kvinnligt beteende ska vara gör att vi styrs in i en könsroll som är väldigt svår att ändra.

Att bryta mönster och ändra könsroller är svårt. Det är den kampen vi måste föra. Kampen för att i alla fall våra barn ska kunna välja fritt och inte hindras av de olika krav som ställs på dem beroende på om de har snopp eller snippa. Att pojkarna inte förväntas bli familjeförsörjare och frånvarande pappor och flickorna familjens projektledare och deltidsarbetare.

I’ve had it up to here!

[http://www.youtube.com/watch?v=PHzOOQfhPFg]