Alla som har med barn att göra hemma, på förskolan eller i skolan borde läsa den här boken. Alla som är mormor, morfar, farmor, farfar, moster, faster, farbror, morbror eller vän till ett barn borde läsa den. Alla borde helt enkelt läsa Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2 Om genusfällor och genuskrux i vardagen av Kristina Henkel och Marie Tomicic utgiven av Olika förlag. En bok om att inte begränsa barn genom att tvinga in dem i de stereotypa könsroller som formar oss redan från början, utan istället bredda alla barns repertoar.
Jag tycker väldigt mycket om bokens upplägg med kapitel som ”Kriga eller kramas”, ”Söt eller tuff” och ”Fåordig eller mångstavig” där könsrollerna ställs mot varandra vilket gör att det blir extremt tydligt hur trångsynta vi ofta är i bemötandet av barn. Inte bara vad vi säger eller ens vad vi gör utan och hur vi säger, eller för den delen inte säger, saker om och till dem.
”Vi blir inte medvetna om genusramarna förrän någon bryter mot de. Då är vi ofta snabba att ”rätta” personen och föra henne eller honom tillbaka inom ramen. Rättandet kan ske öppet eller mer subtilt.” Så skriver författarna och boken ägnas mycket åt att uppmärksamma de här genusramarna och få oss att ifrågasätta dem. Många citat från främst föräldrar exemplifierar olika åsikter och får mig att tänka till. Jag ställer helt upp på författarnas syn på uppfostran och gör redan mycket av det som rekommenderas, men jag fick ändå många bra och konkreta tips på hur mitt bemötande av grabbarna O och andra barn i min närhet kan bli ännu bättre.
En sak som jag tycker är väldigt viktigt är att beröm är varierat och konkret så att allt inte går ut på att vara duktig. Jag gillar också tanken med att alla könstypiska prylar inte ska förbjudas, men att leken kan varieras. Att barbiedockor kan bli superhjältar och batmanfigurer hemmapappor. Mina barns dockor är fulla med tejp i olika färger då de har fått gå till doktorn så mycket.Även bilarna och dinosaurierna behöver gå till doktorn ganska mycket. Att kompensera tror jag också är viktigt och att faktiskt lära flickor att leka vildare lekar och pojkar att ta det lite lugnare. Att alla ska få pröva att leka med annat än de könsstereotypa leksaker som brukar stå till deras förfogande och att vi vuxna faktiskt vägleder dem. Att barnen inte bara tränar på att göra kön utan faktiskt på att pröva allt.
Utseendemässigt är Lillebror en flickpojke med sina rosa kläder, men han kombinerar gärna sina rosa jeans med en röd Spiderman-tröja. Han klättrar mycket, cyklar snabbt, brottas gärna, men leker också i dockvrån med sina kompisar och gillar att göra pärlplattor. Storebror är lite äldre och har hunnit förstå att det finns saker som flickor gör och annat som pojkar gör. Tyvärr. Det är svårt att stå emot den könsuppdelning som är så cementerad även som medveten förälder.
Mycket riktar sig till föräldrar, men i slutet finns en del tankar om förskolan och hur bemötandet av barnen där formar deras självbild. Får tjejerna klättra och låta lika mycket som killarna? Får killarna lov att gråta och får de sitta lika nära som flickorna? Igår var alla föräldrar inbjudna till ett ”bondgårdsmöte” där personalen och barnen på grabbarnas avdelning berättade om sitt arbete med bondgården. Vi lekte lekar, tovade får, gick poängpromenad och gjorde smör. Jag roade mig med att iaktta ungarna och såg till min glädje att deras lekar inte var speciellt könsindelade. De var barn helt enkelt och det var skönt att se. Mina barn har både tjej- och killkompisar och jag hoppas verkligen att det förblir så.
Jag kommer säkert att återkomma till den här boken flera gånger, då den innehåller mycket tänkvärt. Nu måste den tyvärr tillbaka till biblioteket, men det är definitivt en bok att äga för alla föräldrar och alla förskolor.
Hur många möjligheter ger du dina barn?
Det är verkligen en väldigt viktig och bra bok.