Boken vi ska läsa till nästa bokträff är Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay. Inget problem där om det inte vore för att den enda version som verkar gå att få tag på är den med filmomslag. Jag avskyr filmomslag. Det blir så glassigt och glättigt med en gång och dessutom signalerar det att man egentligen inte alls tänkt läsa boken utan bara köper den för att alla andra tycks göra det just nu. Omslag tagen från en film visar inte heller bokens känsla och sjäv på samma sätt som ett ”riktigt” omslag. Usch och fy. Funderar starkt på att skita i att köpa boken och dra till biblioteket istället.
Andra filmomslag jag inte vill se på mina böcker:
Hahaha, jag håller med. (Men omslaget på Norwegian wood är ju inte lika dåligt som de andra.) När det är ett filmomslag blir det gärna fokus på skådespelarna och inte på boken och bokens handling. Usch.
Kan bara hålla med. Har länge gått och fingrat på Kite runner, men kan bara inte förmå mig att köpa den med det fula filmomslaget. Och precis som för dig verkar det inte gå att få tag i någon annan version!
Jag ar likadan, tycker inte alls om dem och skaffar dem bara om det absolut inte gar att fa tag i med annat omslag. Da far det ga, noden har ingen lag.
Instämmer! Det är som att när en bok väl blir film är den inte värd att vara bok längre, på något sätt, utan måste föräras med filmomslag för att människor ska läsa den. Jag kan knappt komma på någon bok som blivit film och fått behålla sitt eget omslag.
Antagligen är det så att försäljningen går upp massor när en bok har blivit en film. Men för att folk ska hitta till boken ges böckerna ett omslag från filmen. Då ser alla på en gång att det är boken filmen är baserad på. Man slipper momentet att leta upp boken själv. Eller att läsa på baksidan på den…
Jag vet inte om det är förlagen som underskattar läsaren eller om läsaren idag är så lat så man faktiskt inte letar upp böckerna man vill läsa!??
Det finns en nackdel till. Försök att läsa boken utan att se Kristin Scott Thomas i rollen som Julia. Helt omöjligt. Jag hade det problemet när jag läste Revolutionary Road. Det var verkligen Leonardi di Caprio och Kate Winslet som var makarna i boken, inte mina egna påhittade karaktärer utifrån Yates beskrivningar. Sånt kan jag tycka är trist att missa när man läser böcker man velat läsa men som blir filmer innan man hunnit säga ”Strindberg”.
förmodligen utlånad på biblioteket om de sett sig ha marknad för en filmomslagsupplaga… men lycka till med att få en snyggare utsida.