Jag läser mycket, men det går inte att komma ifrån att viss läsning bara sker i tanken. Tidskrifter till exempel, idén är så bra och jag prenumererar på några, köper andra, men läser få. Det blir för snuttifierat och då tröttnar jag och är det riktigt långa, ingående reportage försvinner orken allt för ofta.
Även ljudböcker låter så himla bra i teorin. Tänk att kunna läsa på promenad, i bilen, på bussen ja när som helst. Problemet är bara att jag börjar tänka på annat, vilket jag också gör när jag läser i vanliga fall, men problemet är att jag slutar läsa en bok då, medan boken i örat fortsätter. Nu lyssnar jag mer då bilstereon inte funkar som den ska och Den röda grevinnan är faktiskt riktigt njutbar.
Biografier och memoarer finns det ganska många av i mina hyllor. Jag gillar nämligen tanken på att läsa om intressanta personer, men inte sällan blir jag besviken. Det är vanligt att köra på en helt kronologisk berättelse och då tar det så väldigt lång tid innan det blir speciellt intressant.
Rea-böcker är alltid böcker jag tänker att jag ska läsa. Faktum är att jag aldrig köper böcker för att ha dem i hyllan, även om de ibland fastnar där. Antagligen handlar det om att det är böcker jag sällan hinner längta efter. De bara finns där och jag tar hem dem utan närmare eftertanke.
Ändå tycker jag att jag blandar och ger rätt mycket när det kommer till läsning, men vissa böcker kommer jag liksom aldrig till skott med. Hur är det för dig? Vilken läsning gör du bara i teorin?
I teorin läser jag alla heminredningstidningar som jag köper, jag läser hela kulturdelen i DN, allra helst Boklördag såklart. I teorin läser jag också den facklitteratur som jag ibland (men ytterst sällan) köper på mig. Oftast är det biografier, exempelvis om Barack Obama. Och så läser jag ALLA blogginlägg i min Google-reader 🙂
I teorin läser jag också just biografier om Obama, för jag tror att de är riktigt bra.