Har glömt att berätta om en söt man med glimten i ögat som jag samtalade med på söndagsbrunchen i Katarina. Vår uppgift var att under lunchen gå ut och lyssna och iaktta människor, men det kändes väldigt oartigt att inte prata med någon.
Mannen mitt emot kan ha varit runt de 70 och han var väldigt intresserad av skrivarkursen. Han berättade att han haft en bokidé i många år, men när han började skriva så blev det ”så jäkla tråkigt”.
Vi började sedan prata om böcker och läsning och det lät ungefär så här:
Jaha, är du en sån som läser mycket?
Jo det gör jag, jag gillar att läsa.
Läser du på tunnelbanan?
Nu är jag från Göteborg, men visst har jag alltid en bok i väskan.
Så du är en sån där bokberoende?
Ja, det kanske man kan säga.
Har du sökt terapi för det?
Nej, det kanske jag borde?
Ja, se min fru hon är bokberoende och hon har absolut ingen sjukdomsinsikt.
Och nej, sjukdomsinsikt har jag definitivt inte och jag brukar hävda att jag inte vill bli botad, men de senaste dagarna har jag faktiskt börjat fundera på hur knäpp jag egentligen är. När jag stressas över alla olästa böcker här hemma som jag verkligen vill läsa kan jag ändå inte låta bli att surfa runt på nätbokhandlarna och titta på böcker jag vill ha. Just den här veckan har jag inte köpt något och det får bli en lugn månad för att lässtressen inte ska bli för överhängande.
Söt konversation, och oj vad jag känner igen mig 🙂
Men gud så söt. Och den där sjukdomen har jag nog med. Fast med lite insikt. Kanske. Köpte fyra böcker i helgen. Har bara typ 15 som ligger och väntar nu…
Fin dialog!
Jag kan känna mig besatt ibland – släpar ibland hem högar från biblioteket, blir lite svettig ibland av allt intressant som finns att läsa. Samtidigt som: Så fantastiskt att det finns så mycket intressant att läsa!!
Jag tror jag alltid haft mycket litteratur i huvudet men det kan ha blivit lite mer p g a bloggläsandet.
Fast jag tycker jag lever mer än bara genom litteraturen – och det verkar även andra läsare göra! 🙂
Underbar kommentar!
Underbart inlagg, jag kanner precis igen mig! Efter bara tre ar i Tanzania sa har jag redan sakert minst 50 olasta bocker i hogar lite overallt…
Den har lanken skall jag skicka till min sambo, han kommer nog att kanna igen sig! 😉
Haha, I hear ya sister! Åtminstone en positiv sjukdom, om det kan vara till nån tröst.