Ut och stjäla hästar av Per Petterson ingår i Lyrans resa Jorden Runt. En bok som jag tycker att det är väldigt svårt att skriva om. Den är på en gång enkel och väldigt komplex. Boken handlar om Trond, en äldre man som nyligen avslutat en lång yrkeskarriär och dessutom förlorat sin fru. Han tar sin tillflykt till en liten stuga mitt ute i ingenstans och tänker sig att leva i stillhet, nära naturen. En av grannarna visar sig vara en man som han som pojke kände väl. I tankarna förflyttas han till sin barndom och en sommar då mycket förändrades. Trond, som då var 15 år tillbringade sommaren 1948 med sin far. En far som han ser upp till och söker bekräftelse ifrån. En far som sedan lämnar familjen och gör att hans mamma ”föll tillbaka i sin egen tyngd och förblev densamma under resten av sitt liv”.
Vi kan ana en viss bitterhet mot fadern som svek och att livet med den deprimerade och övergivna modern var allt annat än trevlig, men vi vet inte. Vi vet egentligen nästan ingenting om vad som hänt Trond under de drygt 50 år som skiljer de två historierna åt. När jag läste Ut och stjäla hästar kom jag att tänka på en dikt av Ekelöf. En dikt som handlar om att läsa mellan raderna, att läsa det författaren inte skriver men vill ha sagt.
Poetik
Det är till tystnaden du ska lyssna tystnaden bakom apostroferingar, allusioner tystnaden i retoriken eller i det så kallade formellt fulländade Detta är sökandet efter ett meningslöst i det meningsfulla och omvänt Och allt vad jag så konstfullt söker dikta är kontrastvis någonting konstlöst och hela fyllnaden tom Vad jag har skrivit är skrivet mellan raderna Gunnar Ekelöf
Ut och stjäla hästar är en väldigt bra och läsvärd bok som kommer att stanna i mina tankar länge.
Nu när Lyran drar igång en utmaning om nobelpriskandidater är den här författaren högaktuell.
Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-12-28
Poetik og Ut og stjæle hester passar jo supergodt saman! Og ja, Ekelöf har rett – det er till tysnaden ein skal lyssna.