Ni vet att jag är lite manisk i mitt räknande av lästa böcker och att det är rätt viktigt för mig att antalet vid årets slut är högt. Jag vet att det är skitjobbigt, men jag är en galen tävlingsmänniska, speciellt när det handlar om någonting som jag vet är bra på. Och jag är verkligen bra på att läsa.
Nu kom en söt liten bok från Elisabeth Grate i veckan. Haifa, som egentligen är en novell (ja, den ska få ett eget inlägg) men som ser ut som en bok. Hur räknar man den?
Jag läser också Kristina Lugns dikter och där är ett antal diktsamlingar ihoptryckta i en bok. Hur räknar man den?
Nu när jag för första gången på länge börjat läsa om böcker tillkommer ännu ett problem. Hur räknar jag dem? De är ju böcker helt klart och är förvisso lästa i år, men även andra år.
Jag fortsätter att tänka att en bok är en bok är en bok. Haifa får bli en bok, alla diktsamlingar blir också en ihop då de faktiskt just i min version ser ut som en bok. Och omläsningarna? De får en egen lista. 2011 kommer jag alltså ha läst x antal böcker + x antal omläsningar.
Frågor på det?
Det där är så svårt. Diktsamlingar läser iaf jag långsamt och vissa dikter läser jag flera gånger så varför skulle det vara mindre värt än en bok?
Hafia är en bok, Anna Karenina är en bok….
Jag räknar Hafia som en bok. En fantastisk sådan dessutom. 🙂
Jag tänker likadant som du. En bok är en bok. Omläsningar har jag ännu inte gjort så många, men den är klurig. Tror dock (tror!) att jag skulle räkna det som en bok. Eller. Äh, jag vet faktiskt inte. Det här med diktsamlingar. Om jag en vacker dag kommer läsa en diktsamling från pärm till pärm kommer jag skriva det som en bok, men som det är nu bläddrar jag lite då och då och läser lite här och lite där, så det ”räknas inte”. Härligt att veta att man inte är själv med sådana här ”problem”!! 🙂
Det är klurigt det där men ack så viktigt för en tävlingsmänniska! Ibland lider jag svåra kval för att jag läser så många tegelstenar. De räknas ju fortfarande bara som en bok, trots att de är långa…