Det var väldigt nära att jag slutade läsa Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay ganska tidigt. Det blev lite för mycket, lite för snabbt.Franska poliser knackar på hos en familj och tar med dem. Året är 1942 och utan att det sägs förstår jag att de är judar och att det kommer att gå riktigt illa för dem. Flickan låser in sin lillebror i ett klädskåp. Hon håller nyckeln hårt, för snart ska hon komma tillbaka och hämta honom.
Vi vet mer än flickan som berättar och jag vill bara skrika till henne att de inte kommer tillbaka hem, att den gula stjärnan förstör allt. Att hon inte borde låst dörren till skåpet. Hur ska lillebror komma ut? Jag som avskyr att läsa om barn som far illa och dessutom lider av extrem klaustrofobi får en nära döden upplevelse och vill helst slänga boken all världens väg. Jag läser dock vidare för jag måste ju få veta hur det går.
Pappa, mamma och dotter förs till Vel d’Hiv, en stadion där de tillfångatagna fick tillbringa en tid innan de fördes till läger i Frankrike och därefter vidare till Polen. En händelse som det sedan talas väldigt tyst om i de franska historieböckerna.
Parallellt med Sahras hemska upplevelse 1942 får vi följa Julia Jarmond, amerikanska boende i Paris som har fått i uppdrag att skriva om händelserna i juli 60 år tidigare och det faktum att franska polisen gjorde skitjobbet, inte tyska soldater. Visserligen hade de fått order att samla ihop judiska familjer, men några barn skulle de inte ta med sig. Ändå fanns mer än 4000 barn bland de tillfångatagna och förhållandevis få män.
Sahras nyckel är en bok att sluka. Jag läste den under ett par dagar, mycket tack vare flytet i både historien och språket. Det är effektivt med två historier och det gör att jag hela tiden måste läsa bara ett kapitel till. Ändå blir det inte högsta betyg för boken och detta för att det blir lite smörigt till slut. Jag gillade absolut inte slutet som blev alldeles för mycket för min smak.
Idag har vi bokträff och boken vi ska diskutera är just den här. Ska bli spännande att se vad de andra tycker. Dags att boka filmbiljetter sedan också kanske och se om boken eller filmen är bäst.
Vi ska prata om den på onsdag 🙂
Kul! Vi var ganska ense om att det var en bra bok, men att slutet var lite onödigt.
Den boken tyckte jag mycket om:
Jag har både läst och sett filmen, tyckte om men håller med om slutet – alldeles för smörigt och onödigt. Riktigt bra och angeläget annars!
Jag har också läst och tyckt om boken, och vill väldigt gärna se filmen. Fängslande bok, så det ska bli intressant att se om filmen håller måttet.
Vill också se filmen!