Dagen började tidigt med att jag körde grabbarna O till Nödinge där mina föräldrar bor, lämpade av dem hos sin morfar och tog med mamma till biblioteket för bokfrukost med Johan Theorin. Eller rättare sagt tog mamma med mig, då hon var den som köpt biljetter.
Först frukost där jag för en gångs skull sänkte medelåldern och sedan prat. Johan Theorin är verkligen en person man lyssnar på. Han talade med passion om Öland och de gamla historien han hört som barn. Historier som många fått plats i den Ölandstrio som ska bli en kvartett. Bok nummer fyra är sommarboken och den håller på att skrivas just nu. Mitt i boken fastnade allt och istället handlar Theorins nya bok om en mindre stad i västra Sverige, kanske Uddevalla eller Borås. Den utspelar sig på en säkerhetsklassad klinik för psykiskt störda våldsbrottslingar och huvudpersonen Jan kommer dit för att arbeta som förskolepedagog med uppgift att handleda och ta hand om fångarnas barn då de är på besök. Boken heter Sankta Psyko som är ett öknamn på kliniken som egentligen heter Sankta Patricia och kallas för en psykologisk rysare. Det låter bra och i oktober får vi veta om det är en bra bok. Förutsättningarna är definitivt goda.
Johan Theorin talade en hel del om sina böcker som utspelar sig på Öland där han själv tillbringat somrarna hos mammans släkt. Namnen på orterna är påhittade, men mycket lika verkliga orter. Jag gillar tanken med en fiktiv värld som baseras på verkligheten, eller en verklig värld med fiktiva innehåll om du så vill. Jag gillar också stämningen som finns i böckerna. Jag läste dem tyvärr inte i ordning, utan del två före del ett. Det var dumt. Tempot ökar nämligen från bok till bok. Hösten och den dystra Skumtimmen är den hittills långsammaste. Höstboken där det blir mörkt på kvällen och där skuggorna tar över de ljusa sommarkvällarna. Det är också nu turisterna försvinner från ön.
Att bo precis vid havet är en lyx nu, men förr var det knappast så. Theorin berättade om sin morfars farfar som fick köpa ett stort hus precis vid havet billigt och att det hördes en del skumma ljud från vinden. Kanske är det samma hus som familjen Westin bosätter sig i mitt under den mörka hösten i Nattfåk. Nattfåken är snöstormen som drar in över Öland mitt i vintern då ön är så gott som tom. Under våren dyker de så upp, fastlänningarna, sommargästerna som under sommaren invaderar ön. Om dem kan vi läsa i Blodläge och säkert ännu mer i kommande boken som ska heta Rörgast.
Jag märkte att mina recensioner av Theorins tre böcker faktiskt fått stanna hos Lilla O, men jag kommer att flytta hit dem de närmaste dagarna. Jag har också en överraskning till er läsare, men det tar vi vid ett senare tillfälle.
Vilken trevlig aktivitet 🙂
Han är en riktigt bra berättare, Theorin. Fast jag har inte läst honom än, men hört honom på mitt bibliotek. När jag presenterade honom för publiken nämnde ngt kort om att han bott i min stad en period etc men att när han skriver handlar det om… eh… hjärnsläpp… författaren var dock snabb och fyllde i med ”Öland” 🙂
Han skulle nog kunnat dra ölandshistorier hela dagen tror jag!