Det är höst när Johan Westin slutligen bosätter sig permanent på Åludden efter att ha veckopendlat under några månader. Hans fru Katrine och barnen Livia och Gabriel har redan bott in sig och renoveringen av den stora gården på norra Öland är i full gång. Flytten verkar ha varit ganska spontan och de lämnar en nyrenoverad villa i Bromma för att istället bosätta sig här med havet och fyrtornen som enda grannar.
Det är en ruggig miljö Johan Theorin beskriver i Nattfåk. Havet har tagit en hel del liv på ön och fåken, den fruktade snöstormen, är också skyldig till ett flertal dödsfall. Både havet och fåken går som en röd, eller snarare svart, tråd genom boken. Vi får ta del av en hel del tragiska händelser både historiskt och i nutid och klart är att Åluddens historia inte är den ljusaste. Enligt en sägen kommer alla de döda tillbaka till gården varje jul och det sker en hel del oförklarliga saker som gör att det verkar som om det spökar.
Sommargästernas stugor står tomma och många av dem utsätts för inbrott. Inbrottstjuvarna har också siktet inställt på Åludden. Den nyinflyttade polisen Tilda blir den som söker efter inbrottstjuvarna. Det är också genom hennes intervjuer med farbrodern Gerlof som vi får veta mer om trakten och personerna där. Fler tillbakablickar som handlar om tragiska händelser på ön finns också i boken och jag gillar hur Theorin knyter samman allt till slut.
Nattfåk är en snyggt berättad historia. Språket är ganska stramt och snyggt. Tempot är lugnt, men historien flyter på bra och jag vill hela tiden läsa vidare. Det är aldrig hysteriskt spännande, men det är en riktigt bra historia. Nu läste jag den i en solstol och det kanske hade passat bättre att göra det inomhus en mörk höstkväll, eller så hade det kanske blivit för läskigt då?!
Jag har inte läst Skumtimmen, men jag har fått mersmak och tänker göra det nu. Hoppas att det funkar att läsa böckerna i fel ordning. Tydligen ska gubben Gerlof vara med även i den första boken. Theorin planerar en kvartett om Öland och jag ser fram emot att läsa fler böcker av honom. Möjligen är jag lite arg för att han förstört min bild av Öland som ett semesterparadis.
Inlägget publicerades första på gamla bloggen Lilla O, men flyttas nu över hit.