Måns Kallentofts deckare Midvinterblod har jämförts med Milleniumtrilogin och den jämförelsen förstår jag inte. Kallentofts bok liknar inte alls Larssons böcker, utan snarare deckare av en annan Larsson, nämligen Åsa Larsson. Precis som i hennes senaste bok spelar offret stor roll efter sin död. I Midvinterblod talar den döde ”Bollbengan” till läsaren och för handlingen framåt. Han hittas död mitt i vintern, brutalt mördad och därefter upphängd i en träd. En scen som för tankarna till midvinterblot. Linköpingstraktens asadyrkare och busar förhörs och historien som rullas upp är definitivt brutal.
Midvinterblod är en helt okej deckare, varken mer eller mindre. Ganska spännande, ganska välskriven, ganska bra sammanhållen och en ganska bra story. Inget halleluja-moment, men en läsvärd bok. Jag gillar dock kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke skarpt och kommer att läsa de följande två böckerna i de tänkta trilogin för att få följa dem.
Ett gammalt, gammalt inlägg från Lilla O:s osäkra första steg som bloggare. Vi vet också att det inte blev en trio, inte heller en kvartett vilket skulle varit logiskt. Bok nummer 5 kommer nämligen i sommar.
Det dyker upp en del gamla deckarinlägg här i påsk överflyttade från gamla bloggen.
Jag har precis lyssnat klart på Midvinterblod och jag håller med dig. Den är bra men inte mkt mer. Det är en klassisk svensk deckare som inte visar några annorlunda egenskaper än t.ex. Anna Jansson. Jag undrar varför Kallentof har fått så stor uppmärksamhet.
Missade min bloggsida 🙂 Glad påsk!
Tack för varningen! Döda offer som talar till läsaren är absolut ingenting för mig och det var också det som förstörde läsningen av ”Till dess din vrede upphör” av Åsa Larsson.