Nu finns det en trio

Jag har läst både Skumtimmen och Nattfåk tidigare och såg därför fram emot Blodläge som är den tredje boken i Johan Theorins serie om Öland där den gamle mannen Gerlof är en mycket viktig bifigur. Eller bifigur förresten, både i Skumtimmen och nu också i Blodläge spelar han på många sätt huvudrollen. Det är nämligen bland hans grannar som de mesta händer.

Det har nu blivit vår, påsk närmare bestämt. Gerlof flyr vårdhemmet och flyttar in i sin lilla stuga för att leva som han vill den sista tiden i sitt liv. Där tänker han över sitt liv och läser sin döda frus gamla dagböcker. Jag tycker verkligen om Gerlof och hoppas verkligen att han kommer att finnas med även i den avslutande delen av kvartetten.

I närheten av stugan har det byggts två vräkiga villor och i en av dem bor Vendela med sin man Max. Vendela växte upp på en gård i närheten och har nu flyttat tillbaka till barndomens älvor och mystik. Mannen Max verkar vara en riktig skit, svartsjuk och elak. Dessutom tar han åt sig äran för en kokbok där Vendela gjort allt. Själv är han knappast en mästare i köket, men snacka kan han.

Vendelas barndom och hennes relation till älvorna spelar en viktig roll. Genom att offra pengar och annat av värde till älvorna går hennes önskningar i uppfyllelse. Ibland har hon fått mer än hon bett om, men hon har nästan alltid blivit bönhörd på något sätt.

I en annan liten stuga flyttar Per in tillsammans med sina barn Jesper och Nilla. Familjen har en tuff period då Nilla är väldigt sjuk.

Huvudpersonen i historien är på ett sätt Per. Han står i centrum bland personerna på ön. Viktigast i kriminalhistorien är dock hans pappa Jerry som hade en framgångsrik karriär inom porrindustrin tillsammans med sin kompanjon Harry Bremer. Tidningar som porträtterar unga kvinnor i blonda peruker och anonyma män med ansiktet bortvänt.

Jerry är nära att brinna inne när Per lyckas rädda honom. Hela tiden mumlar den äldre mannen om någon Markus Lukas som är väldigt arg. I huset hittar polisen två döda människor, en äldre man och en ung kvinna. Mannen tros vara Harry Bremer och branden är definitivt anlagd. Per tar med sig sin pappa till stugan över påsk och det blir helt klart en annorlunda helg än han planerat.

Vendelas barndomsminnen, dagböckerna Gerlof läser och Jerrys förflutna som Per luskar i vävs ihop till en spännande historia. Men det här är inte bara en spännande bok, det är en varm och känslosam historia också. Bättre än Skumtimmen, den har flytet jag saknade där och den är inte heller lika nattsvart och fokuserad på kriminalhistorien som Nattfåk.

Det finns en hel del trådar och många personer i historien, men allt knyts ihop och Theorin lyckas levandegöra väldigt många av de personer han berättar om. Möjligen har jag lite svårt att ta till mig porrspåret, men jag gillade det övernaturliga med älvor och bortbytingar skarpt.

Ännu en gång en läsvärd bok av Theorin alltså. Gillade du de två tidigare i Ölandsserien lär du inte bli besviken. Jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken och läste ut den på en dag. Definitivt en läsvärd, mysig och samtidigt trevlig bok.

Blodläge är ny i pocket och då passar det extra bra med en repris av ännu ett inlägg från Lilla O. Jag vet att många var besviken på Theorins tredje bok, men jag gillade den. Nattfåk är fortfarande en favorit, men Blodläge är bra också.