Strax efter millennieskiftet åkte jag och maken (som då inte var make ännu) ut på en långresa. Sex månader i Australien, Nya Zeeland, Indonesien, Vietnam, Laos, Thailand och Singapore. Tänk att det redan är tio år sedan. Ryggsäckresande betyder ett begränsat antal böcker och vi bytte därför friskt på alla ställen där det var möjligt. Många udda titlar blev det, mestadels på engelska. Bland de första böckerna jag läste under resan var en som jag hade med hemifrån, Sjöjungfrun sjöng sin sång av Val McDermid, som fortfarande är en de bästa och läskigaste deckare jag läst. En annan deckarförfattare som jag upptäckte var Michael Connelly. Jag köpte hans Angels flight i Australien. Läskig var också A thin dark line av Tami Hoag.
På ett antikvariat i Wellington köpte jag Lunch with Mussolini, Derek Hansen som var en av de bästa böcker jag läste under året. Andra höjdpunkter under året var Där inga änglar bor av Lasse Lindroth, Blindheten av José Saramago och Black and blue av Anna Quindlen.
Väl tillbaka i Sverige började jag på mitt första ”riktiga” lärarjobb efter två terminsvikariat och det blev mer jobb än läsning under hösten. Mycket deckare, t.ex. Den krossade tanghästen av Helen Tursten. Cherrys värld av Norris Church Mailer var höstens bästa bok.
Våren 2001 lades mycket fokus på bröllopet med stort B. I juni gifte vi oss och drog sedan till Mexiko i tre veckor. Några guldkorn blev det under våren, t.ex. Bara Alice av Maggie O´Farrell och Lucca av Jens Christian Grøndahl. På resan läste jag bland annat Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, men det var definitivt ingen favorit.
Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodore Kallifatides är en annan av årets höjdpunkter, Vita tänder av Zadie Smith likaså. Det blev mer läst senare under hösten då jag var sjukskriven några månader runt årsskiftet.
Naiv super av Erlend Loe inledde det nya året på topp. Jag upptäckte också en annan stor favorit Tony Parsons och hans Man and boy. Årets deckare var Messias av Boris Starling, tätt följd av A darkness more than night av Michael Connelly. För första gången läste jag också Fogelströms kamratserie som inleds med Upptäckarna. Inte lika bra som Stadserien, men Fogelström är alltid Fogelström.
2003 var året då jag hade en massiv ”måstemanskaffabarnförattallaandragördetkris” och sommaren tillbringade vi i Thailand. Vid precis rätt tillfälle läste jag då Alkemisten av Paulo Coelho och bestämde att det fick vara sluttjatat om barn från alla håll om jag skulle skaffa några alls. Någonsin. Ett och ett halvt år senare (knappt) insåg jag att den som myntade utrycket ”if you can’t beat them join them” visste vad han eller hon talade om.
Andra toppar 2003 var Kärlek het som chili av Laura Esquivel, Mannen utan öde av Imre Kertész och Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal. Deborah Moggachs Tulpanfeber fångade mig, liksom Smultronbett som är en av Barbara Voors bästa. Böcker som jag inte förstod storheten med var Ondskan, Jan Guillou och Tärningsspelaren, Luke Rhinehart
En av de bästa deckarna var Snöjungfrun av Leena Lehtolainen.
2004 då? Årets längsta resa gick till Tanzania och självklart blev det en del läst. Läsåret inleddes med Ljuvaste dröm av Doris Lessing och avslutades med Den sista utvägen av Denise Mina. Två författare som jag inte läst något av på länge.
Bokklubben där vi tidigare läst ungdomsböcker blev en ”riktig” bokklubb och vuxenböcker lästes således. Vi började med Patient 67 av Dennis Lehane som var en riktig höjdare. Jag gick också med i ännu en bokklubb där vi bland annat läste Gregorius av Bengt Ohlsson.
Årets överraskning var My fat brother av Jim Keeble som mamma köpte till mig i London och som visade sig vara hur bra som helst. En besvikelse var dock På Green Dolphin Street av Sebastian Faulks. En författare som dock borde få en chans till.
En bok ”alla” talade om var Da Vinci Koden av Dan Brown som jag självklart läste. Blonde av Joyce Carol Oates som stått i hyllan ett bra tag blev äntligen läst.
I slutet av året var vi i Paris och hälsade på syrran. Det var troligen där som Storebror bosatte sig i magen.
Författare det är dags att återupptäcka:
Val McDermid José Saramago Tami Hoag Jens Christian Grøndahl Boris Starling Doris Lessing Denise Mina Dennis Lehane Sebastian Faulks