En bokexposé del 2

Jag läste bara 49 böcker 2005 och det är inte så konstigt. Första halvan av året brottades jag med den värsta klass jag någonsin haft och dessutom var jag gravid. Sista månaderna fick jag byta klassrum då jag inte fixade några trappor. Foglossningen från helvetet. Blodtrycket blev högre och högre, jag samlade på mig enorma mängder vatten och såg ut som en gigantisk badboll. Den sista månaden fick jag knappt röra mig, det var rekordvädme och jag svor betydligt mer än jag läste. Några guldkorn blev det dock bland alla gravidhandböcker. Jag både läste och såg Lång dags färd mot natt av Eugene O´Neill, som jag slarvade igenom när jag läste litt.vet. Jag är inte rädd av Niccolò Ammaniti liknade ingen annan bok jag läst, även Högläsaren av Bernhard Schlink var både bra och annorlunda. Båda har filmatiserats och jag skulle gärna se dem!

Katarina Wennstams två böcker Flickan och skulden samt En riktig våldtäktsman berörde mig enormt. Årets bästa var också dokumentär, Lasermannen En berättelse om Sverige av Gellert Tamas. Jag tyckte också om Fanny Ambjörnssons avhandling I en klass för sig.

Så kom han då Storebror, tre veckor för tidig och pytteliten. Ingen läsning nu heller, men en massa tv-serier som är perfekt amningsunderhållning. Jag läste sju böcker under hösten. Vi flyttade och renoverade dessutom och tid till läsning fanns inte. Av de få böcker jag läste tyckte jag bäst om The distance between us av Maggie O´Farrell. Måste kolla om hon skrivit några böcker de senaste åren.

Även 2006 var ett magert läsår, sett till antalet lästa böcker, men många av dem var bra. I februari lyckades vi med det osannolika och Lillebror var på plats i magen. Jag mådde riktigt, riktigt illa hela graviditeten. Spydde som en gris från första till sista dagen. De få månader jag arbetade under hösten var det mer regel än undantag att jag fick stanna bilen på väg till jobbet för att spy. Jag vill ALDRIG vara gravid igen.

Vi hade en lugn semestervecka i maj då vi firade svärfars 60-årsdag på Kreta. Annars är året som ett töcken. Lillebror kom i november och hade megakolik de första månanderna. Livet var allt annat än underbart.

Läsningen då? Fokuserade inte så mycket på den, men bland årets toppar fanns Hembiträdet av Marie Hermanson, sanslösa Kan innehålla nötter av John O´Farrell, udda Caipirinha med döden av nya favoriten Maria Ernestam och två favoritförfattare till Karin Alvtegen och Nick Hornby bidrog med Svek och A long way down.

Och så den som alla läste (långt innan jag gjorde det) Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson.

Frågan är om inte årets bästa var Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda tätt följd av Ian McEwans Lördag och årets språkligt vackraste Jenny av Jonas Gardell. Roligast var  Doppler av galne Erlend Loe och klart sämst Emma Hartes hemlighet av Barbara Taylor Bradford med Mossvikenfruar, chansen av Emma Hamberg som god (?) tvåa.

2007 inleddes med två riktiga pärlor Ett amatöräktenskap av Anne Tyler och Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Strax därefter läste jag en av årets bästa  Efter attentatet av Yasmina Khadra om mannen som förlorar sin fru i ett självmordsattentat och därefter får reda på riktigt otäcka saker om henne. Min favorit Maria Ernestam bidrog till ett bra läsår med sin kanske bästa bok Busters öron, Jag älskade honom är Anna Gavaldas bästa och Never let me go av Kazuo Ishiguro var årets otippade stjärna. Nya bekantskaper som gjorde rejält intryck på mig var Jonas Hassen Khemiri,  Linda Olsson och Susanna Alakoski. I bokklubben läste vi bland annat Flyga Drake och Luftslottet som sprängdes

En bok jag äntligen fick läst och tyckte bra om är Harper Lees klassiker To kill a mocking-bird. Jag läste också Rädd att flyga av Erica Jong, innan jag gav mig på årets snackis Bitterfittan.

Inger Jalakas var däremot ingen kul bekantskap, inte heller gillade jag Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson och Brudskeppet, Jojo Moyes var heller ingen höjdare. .

2007 var året då jag hittade läslusten igen och dessutom året då jag bytte grundskolan mot gymnasiets individuella program. Ett byte jag aldrig ångrat.

Årets första bok brukar nästan alltid vara en höjdare, så även 2008 som inleddes med Kom och hälsa på mig om tusen år av Bodil Malmsten. 2008 års toppar var många, den högsta kanske En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Bra var också Tusen strålande solar, Khaled Hosseini, Flickorna från Riyadh, Rajaa Alsanea och Berlinerpopplar, Anne B Ragde. Årets mest otippade höjdare var  Det nakna hjärtat av Lisa Tucker. Årets megagråt gav En sorts kärlek av Ray Kluun.

Yrkesmässigt och även personligt hände det en del. Jag läste Svenska som andraspråk på halvfart och dessa poäng räddade mig kvar på min nya arbetsplats. Nu blev jag och en kollega ansvariga för mitt yrkeslivs största utmaning, att starta en ny inriktning. Vi uppfann hjulet och rullade i full fart samtidigt. Jag arbetade heltid, pluggade halvtid, sommaren gick åt till renovering och kanske är det ganska naturligt att jag höll på att klappa ihop fullständigt. Ibland kanske man ska dra i nödbromsen innan det går illa.

I bokklubben läste vi tillsammans årets bottennapp, De skamlösa av Sisela Lindblom som var både porrig och extremt dålig. I enskilda läsprojekt med två elever läste jag Snabba Cash, Ego Girl och Flickan med de röda skorna. Kanske inte böcker jag hade läst själv, men eleverna kom igenom sina första ”riktiga” böcker, vi hade grymma litteratursamtal och de fixade sina svenskbetyg. Bingo!

Ny svensk chit-lit upptäcktes genom Stella & Sebastian av Jenny Leeb, jag återupptäckte Jo Nesbø och hittade en för mig okänd dansk deckardrottning Elsebeth Egholm.

Och så året som just avslutats, som faktiskt inleddes med ett rejält bottennapp, kanske årets sämsta  Vi som hade alla rätt av Kristina Thulin och Jenny Östergren. Den följdes dock av en riktigt bra bok, Mitt rätta jag av Pernilla Glaser.

En bok som alla verkar älska och som jag tyckte var riktigt tråkig och ointressant är Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Vad är egentligen så bra med den?

Bottennappet var helt klart Östermalmsmorden, Lars Bill Lundholm. Överskattad var också årets snackis Hypnotisören av den inte längre mystiske Lars Kepler. Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg var också en riktigt dålig bok.

Årets mest oväntade favorit var Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.

Bästa läsupplevelserna då?

Två för mig nyupptäckta poeter som jag tyckte väldigt mycket om är Ko Un och Inger Christensen. Bra i genren var också udda Almanacka av Kristofer Flensmarck och vackra Vi måste ha protein av Sara Hallström.Bästa ungdomsböckerna var  Tusen gånger starkare av Christina Herrström och Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck.