Det blev ett foto ändå av böcker jag hittade i hyllan. Är det påsk och dessutom världsbokdag så är allt tillåtet. Maken hälsar att han nog inte förstått vidden av min nördighet förrän idag.
Lite gul-grönt ibland, men det funkar ju också i påsk.
Utslag av Oro av Mark Haddon fick jag i ett pocketbyte. En mycket bra och annorlunda bok om George som är övertygad om att han drabbas av den ena sjukomen efter den andra. En familjehistoria utöver det vanliga.
Som vi älskade varandra av Anders Paulrud är en mycket bra bok om ett kompisgäng som träffas igen i en sommarstuga där de ofta varit som unga. Nu är de äldre och har varit med om en hel del. De ska fira midsommar, men firandet kommer definitivt av sig.
Den som inte tar bort luddet ska dö! av David Batra är en sanslöst rolig samling lappar som hittats i t.ex. tvättstugor. Det finns en hel del galna människor helt klart.
Huset vid plommonån av Laura Ingalls Wilder tillhör min barndoms favoritböcker. Det är i den här boken Nellie Olsen kommer in, inte lika hemsk som i tv-serien, men ingen vän lite flicka direkt. Jag älskade verkligen omslaget när jag var liten, tänk att kunna springa över sitt hus, så himla coolt.
Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif har jag ännu inte läst, men det låter riktigt bra. Den utspelar sig i Pakistan, ett land jag vet väldigt lite om.
Donna Tartts klassiker Den hemliga historien har jag både läst och hyllat förut. Jag är lite, lite ledsen över att jag inte läste den tidigare. Antagligen hade den betytt ännu mer då.
Egentligen är Blåst inte min favoritbok av Erlend Loe och egentligen är den mer grön än gul. Jag minns dock att jag läste den en vårdag på en bänk i Slottsskogen och att jag gillade den, trots det udda språket.
Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam tillhör den kategori böcker som det tar tid att komma in i, som växer mot slutet och som stannar kvar i minnet längre, länge. Jag har dock inte läst något mer av honom, men Den förspillda vakan lockar.
Belassars dotter är den första boken i Barbara Nadals serie om den excentriske polisen och åttabarnsfadern Çetin Ikmen. Vet inte varför jag inte läst vidare i serien som utspelar sig i Istanbul. Det har bara inte blivit av.