Höstoffer av Mons Kallentofts tredje bok om kriminalinspektör Malin Fors som tillsammans med sina kollegor vid Lindköpingspolisen jagar ännu en brutal mördare. Vi har följt henne under en isande kall vinter och en rekordvarm sommar. Det är nu höst, en väldigt regnig höst och vid slottet Skogså hittas ägaren Jerry Peterson mördad. Han är den fattige pojken som fått revansch och nu är en framstående advokat och miljonär. Familjen Fågelsjö som tidigare ägde slottet blir snabbt misstänkta.
Redan när jag läste Kallentofts förra bok Sommardöden var jag lite trött på greppet att låta de döda tala. Det var ganska spännande i Midvinterblod men att använda det i varje bok är varken nyskapande eller spännande. I Höstoffer får vi läsa Jerry Petersons tankar. Välskrivet, men lite tråkigt. Ibland blir det också aningen rörigt och det finns trådar som kanske inte är lösa, men som definitivt inte utvecklas så mycket som jag skulle önska.
Habilt, men slätstruket är intrycket av hela boken. Det finns allt som bör finnas med i en deckare: en nyrik outsider som mördas, en fd rik familj som vill hämnas, en avgörande men bortglömt händelse i det förflutna och minst en taskig barndom. Rätt snyggt, men inte speciellt spännande eller nyskapande. Mest spännande är det att följa Malin Fors som i ett rasande tempo rör sig mot undergången. Förhoppningsvis kan hennes chef Sven vända hennes självdestruktiva leverne. Jag kommer att läsa nästa bok om Malin Fors, men inte för att Kallentofts deckarhistorier är fantastiska, utan för att han skapat en ovanligt mänsklig anti-hjälte.
Bok nummer tre alltså. Inte den bästa av dem. Ursprungligen publicerat på min förra blogg.