Elizabeth George nya bok Denna dödens kropp, som är den sextonde boken om Thomas Lynley och Barbara Havers. En riktig tegelsten på 699 sidor. Varför skriver man en deckare på 699 sidor? Det är omöjligt att hålla någons intresse uppe i 699 sidor. Det är omöjligt att skriva spännande i 699 sidor. Möjligen om Lynley fått mer uppmärksamhet och plats, då hade jag kanske sluppit skumma så mycket. Nya hjältinnan Isabelle Ardery, som är tillförordnad intendent vid Scotland Yard, intresserar mig nämligen inte alls. Dessutom fattar jag inte varför alla kvinnor som är chefer i litteraturens värld måste vara så himla känslosamma och inkompetenta. Irriterande.
Hur mycket jag än tycker om Thomas Lynley kan jag inte tycka om hans nya roll som lite överseende veteran som lyckas leda den impulsiva och envisa nya chefen som inte alls verkar veta vad hon gör. Usch. Ja, han är en snäll och trevlig man och ja, han skyddar henne, men det känns inte riktigt bra.
Minst sagt irriterad blir jag då Isabelle Ardery dessutom tycker att en av sina viktigaste uppgifter är att ändra på Barbara Havers kläder och ännu mer irriterande är det att Havers faktiskt går på shoppingtur tillsammans med grannflickan Hadiyyah. Troligen är det meningen att vi ska skratta åt Havers tafatthet, hur hennes smink rinner, hur hon rakar benen med diskmedel som lödder och hur hon självklart ser lika hopplös ut trots sin make over. Inte roligt alls. Jag drar ärligt talat inte ens på mungiporna och önskar bara att Isabelle och Elizabeth kunde lämnat Havers i fred.
Men vad handlar då boken om? Jo, de två första 200 sidorna segar en historia om en mördad kvinna på en kyrkogård igång. Parallellt får vi läsa om tre pojkar i tioårsåldern som brutalt tar livet av en liten pojke.
Därefter kommer det igång rätt bra. En massa spår och rätt intressanta vinklingar. Lite irriterande är det att tid läggs på en massa sidospår som inte riktigt leder dit de ska.
Efter ca 400 sidor går historien runt i cirklar och jag är definitivt nära att ge upp. Historien är omständlig med onödigt många trådar och dessutom en hel del omtuggande. Jag är helt klart nära att ge upp, då jag faktiskt börjar skita fullständigt i vem som egentligen gjort vad och varför.
Drygt 550 sidor in i boken tar den fart igen och slutet är helt okej. Fortfarande en del onödiga kringelikrokar, men en helt okej final. Men 699 sidor är helt klart för mycket för att berätta denna historia. Hade jag inte varit positivt inställd till Elizabeth George och lite småkär i Thomas Lynley och ännu mer kär i Barbara Havers, hade jag aldrig läst färdigt boken.
Någon borde ha sagt till George att stryka minst 200 sidor. Det finns så mycket oviktig information så att det räcker och blir över. Tyvärr blir det därför ingen direkt spännande bok, trots att huvudhistorien egentligen är rätt bra. Flera personer hade kunnat ta bort, då de inte tillförde någonting och boken hade vunnit mycket på att vara lite mer rakt på sak, istället för att som nu snurra runt i cirklar.
Elizabeth George kommer att få fler chanser hos mig, men jag kommer att bli tveksam om även hennes nästa bok är 700 sidor tjock och fokuserar på Isabelle Avery. Älskar du George kanske du uppskattar Denna dödens kropp, men det finns väldigt många bättre böcker om Thomas Lynley och Barbara Havers. Mycket, mycket bättre. Ett plus är dock att Deborah och Simon St. James är med på ett hörn. Jag gillar dem skarpt!
Boken är en recensionsbok från Norstedts förlag
Äsch då, det lät inget vidare – jag som längtat lite efter den här boken. Men eftersom jag är ett fan av Lynley och Havers så kommer jag förstås att läsa boken ändå, men kanske bra då att inte ha alltför stora förväntningar.
Har läst flera positiva recensioner också, men jag tyckte att det var segt.
Det där lät inte alls bra men jag köpte boken på engelska när jag var i stan förra veckan och förhoppningsvis kan det hjälpa till att göra den bättre. Jag hoppas det i alla fall.
Jag reagerade faktiskt med en viss skepsis när jag läste att en outsider skulle komma in i handlingarna. Om den kommer att kvarstå återstår att se.
Jag blev jättebesviken, men hade väldigt höga förväntningar då förra boken kändes som en återkomst för deckardrottningen.
Jag gillade ju den här boken, men håller med dig om att den kunde ha kortats. Väldigt få böcker behöver så många sidor, kan jag känna…
Jag tycker det verkar som att förläggarna inte vågar vara hårda mot vissa riktigt populära författare som istället skriver mer och mer och mer och inte för den sakens skull bättre…