Jag lider av Novellskräck. Visst finns det bra noveller. Guy de Maupassants Smycket är lysande och visst har Hjalmar Söderberg skrivit en del bra, men de novellsamlingar jag läst kan nog räknas på ena handens fingrar. Möjligen får jag börja använda andra handen nu då jag läst en fantastisk samling noveller The thing around your neck av lika fantastiska Chimamanda Ngozi Adichie som även skrivit En halv gul sol. Jag skulle inte gå så långt som att påstå att min novellskräck är botad, men om noveller kan vara så här bra kan jag definitivt tänka mig att läsa fler. Kanske något av Alice Munro.
Many people at the restaurant asked when you had come from Jamaica, because they thought that every black person with foreign accent was Jamaican. Or someone who guessed that you were African told you that they loved elephants and wanted to go on a safari.
Citatet kommer från titelnovellen ”The thing around your neck”.
Det är inte elefanternas Afrika Adichie skriver om, utan om Nigeria ett land i kris. De flesta utspelar sig i nutid, men bokens sista novell ”The Headstrong Historian” tar oss med till brytpunkten mellan det gamla och det nya. Flera av novellerna utspelar sig i USA dit nigerianer flytt eller bara flyttat till. Kvinnan i ”Imitation” lever ensam med sina barn i landet samtidigt som hennes man arbetar i Nigeria. Att ha sin familj bosatt i USA är statusfyllt.
Bäst är ”The American Embassy” om en kvinna som försöker få tillstånd att fly till USA. Otroligt gripande. En annan novell som verkligen stannat kvar i mig är ”A private experience” om en igboflicka och en muslimsk kvinna som söker skydd i en övergven affär efter ett upplopp.
Det som är tråkigt med noveller och som också gäller flera av Adichies alster, är att det är tråkigt att inte få följa personer som engagerar under en längre tid. Det är flera personer som jag definitivt vill veta mer om, som Chinaza i ”The arrangers of marriage” som blivit bortgift med en blivande läkare i USA och inte alls trivs med tillvaron, eller Kamara i ”On monday of last week” som arbetar som barnflicka i en amerikansk familj trots att hon är universitetsutbildad.
Trots detta så är Adichie riktigt bra på att ge en helhetsbild och även om det är relativt korta noveller får vi ofta veta väldigt mycket. Ett exempel på detta är ”Ghosts” där vi får följa en gammal man som varit aktiv under Biafrakriget.
Det finns många toppar och få dalar i The thing around your neck. Jag tycker mycket om Chimamanda Ngozi Adichies sätt att skriva. Det är snyggt, gripande och engagerat. Ska beställa Purple Hibiscus så snart som möjligt!
Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-11-08
Det här är en helt fantastisk författare! Lite för ung och kanske lite för populär för att få Nobelpriset, men bra är hon helt klart.
Åh, vi har helt olika erfarenheter av novellen märker jag. Jag är fast. Totalt. Ska genast kolla upp dina tips!
Och jag älskar ju också noveller. Både att läsa och att skriva. Det som är den stora fördelen med noveller är att det inte behöver finnas en massa lösa trådar hela tiden… Visst är det lite så att man mister kontakten med favoritkaraktärer men nja, för mig är det en så liten del… Jag måste också kolla upp denna författare nu när du talar så väl om den!
Vi har lidit av samma åkomma du och jag men jag tror jag är botad. Läste ”The Thing Around Your Neck”, Törst, En sorgesång för Easterly och Nära Hem i somras. Fler novellsamlinga än jag läst på de senaste 10 åren. Nu är jag sugen på fler! Munros senaste väntar i min ”attläsahög”.
En sorgesång för Easterly är jag också sugen på att läsa faktiskt!