Veckans fråga i Annikas Bokbloggsjerka är:
Har du någon du kan diskutera böcker med IRL? Berätta lite om honom/henne!
Jag är ganska säker på att jag inte är den enda bokbloggaren som skriver för att skona mina nära och kära. Jag har en tendens att föra in nästan alla samtal på böcker jag läst och har kanske lite svårt att förstå att alla andra inte är lika maniska som jag. Nu är jag svensklärare och lite utlopp för min nördighet får jag på jobbet, men det gäller faktiskt att skona eleverna också.
Jag är med i en bokklubb som träffas ungefär var femte vecka. Huvudsyftet är dock att träffas varvid diskussionerna visserligen snuddar vid boken, men oftare handlar om livet i övrigt. Det riktiga livet. Jag vill inte vara en sur vän som inte vill diskutera annat på bokträfferna och därför är det ännu viktigare att jag får nörda av mig rejält med likasinnade i bokbloggsvärlden.
Min mamma och mormor läser mycket, liksom min svärmor och svärfar. Vi pratar böcker ibland, eller tipsar i alla fall om vad som är läsvärt. Jag uppskattar verkligen boktipsen. Någon som jag sitter ner och diskuterar böcker och läsning med mer grundligt IRL finns inte. Det är okej.
Här har du svaret på varför jag inte tröttnar på att blogga om böcker och läsning. Det är ämnen jag brinner för, ämnen jag älskar. Bokbloggandet är något av en livsstil och jag älskar mitt nya, boknördiga liv.
Jag lånar ut mina nyligen lästa till arbetskamrater så att vi kan diskutera dem på fikat.
Det här är ett så härligt tema för en jerka. ”Har du någon du kan gå till”.=) Nå ptroligt nördigt och kul. Jag pratar sällan eller aldrig själv om böcker med någon irl, mer än att jag har som jobb att tipsa om barnlitt mm och förstås får komma med tips ibland även till vänner. Sambon brukar få höra allt jag tycker om en del böcker dock. Sedan är det bloggen. Fina, fina bloggvärlden där man får tjattra om allt möjligt.
Skona anhöriga är nära min sanning också men just igår kom dottern faktiskt och lånade en bok av mig som jag hade skrivit om, kanske är det lättare att nå tonåringarna när de kan välja att läsa? Tur att det finns en bloggvärld så jag kan gagga loss!
Jo, det har jag, fast de flesta befinner sig hemma i Sverige och jag i Afrika, darfor ar bloggen lite av min enda kanal for tillfallet. Sambon och jag diskuterar en del, men har laser inte sa mycket for tillfallet.