Ni är säkert väl bekanta med Cirkeln redan nu. Maken till hype av en ungdomsbok har jag sällan sett. Frågan är då om den är värd all uppmärksamhet. Jag säger definitivt ja. Om en tant som jag dras med så i en bok för ungdomar kan jag lova att de som tillhör målgruppen definitivt kommer att göra det också.
Ett skolår följer vi några elever på Engelsfors gymnasium (hej Harry Potter). Höstterminen har knappt hunnit börja innan det lilla brukssamhället Engelsfors drabbas av en tragedi. På en av gymnasiets toaletter hittas eleven Elias död. Självmord tror många, men hans bästa kompis Linnéa hävdar med bestämdhet att han aldrig skulle komma på tanken att ta livet av sig. På hans begravning håller skolans drottning Ida ett tal och Linnéa mår mest dåligt.
Flera tjejer på skolan råkar ut för konstiga saker. De vaknar ur hemska drömmar och luktar brandrök och en kväll då blodsmånen lyser samlas de alla på samma plats. Det är nu de inser att de är utvalda.
Jag borde inte gilla det här. Jag gillar inte fantasy och borde släppt den här boken med en fnysning redan efter några sidor. Nu gjorde jag inte det. Det gick inte då jag drogs med i tjejernas öde.
Cirkeln är så mycket mer än en fantasybok. Den handlar också om identitet och den svåra tiden som det ändå är under tonåren. Det handlar om att våga tycka om sig själv, att våga ta rätt beslut och att den man inte trodde sig ha något gemensamt med kan visa sig vara en riktig vän. Det är sex mycket olika tjejer vi får träffa. Förutom Ida och Linnea är det Anna-Karin, den mobbade svett-horan, Vanessa som lever genom sin pojkvän Wille, Rebecka som svälter sig och försöker vara perfekt och så Minoo.
Minoo är en favorit. Hon är den som inte riktigt passar in. Absolut inte utanför eller mobbad som Anna-Karin, men ändå annorlunda och lite utanför. Hon är också den som har svårast att hitta sina magiska krafter och som inte riktigt vågar släppa sin kontroll fullt ut.
Jag gillar att de sex huvudpersonerna är olika och att de är det utan att bli för stereotypa. Författarna tar väl han om karaktärerna och låter dem utvecklas hela tiden. Det är bra, då ungdomsböcker inte sällan stannar vid det platta och endimensionella.
De lovade mycket, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, då de sa att Cirkeln kunde beskrivas som:
Låt den rätte komma in möter Fucking Åmål möter Twilight möter Mitt så kallade liv möter Twin Peaks – fast utan vampyrer!
Dags för utvärdering alltså:
Låt den rätte komma in: Stämningen är definitivt gemensam för de båda böckerna. Det dystra samhället, magiska saker som är svåra att förklara och sorgen, sorgen som lägger en sordin på allt. Men inga vampyrer och det är jag glad för.
Fucking Åmål: Ett litet samhälle, de coola och de töntiga, lesbiska rykten, en del festande, längtan bort. Jo visst stämmer det att Cirkeln har drag av Fucking Åmål.
Twilight: Där kan jag inte riktigt garantera att likheten finns då jag inte läst böckerna eller sett filmerna. Mystiken och kärleken skulle jag dock se som gemensamma drag. De vackra, unga, mystiska, övernaturliga människorna.
Mitt så kallade liv: En av mina absoluta ungdomsserier och ja, det finns likheter mellan den och Cirkeln. Främst i förhållandet mellan Vanessa och Wille, den vackra och den coole, men ack så misslyckade. Också Anna-Karin har en plats här, som den töntiga som är övertygad om att någon cool person aldrig skulle kunna älska henne.
Twin Peaks: Definitivt. Den obehagliga stämningen, det övernaturliga som blir helt naturligt, det lilla samhället som blivit centrum för så mycket ondska. Skolan de går på, Engelsfors gymnasium, är utan tvekan ondskans plats.
Författarna håller alltså vad de lovat. Det här är så grymt välskrivet och så spännande. Jag kommer att tipsa mina elever bums och jag tror att det här kan bli en riktig succé i likhet med Harry Potter och Twilight. Det ska bli riktigt, riktigt kul att få återse häxorna och Engelsfors. 2012 kommer nästa bok. I januari? Hade varit bra!
Recensionsexemplar från Rabén & Sjögren
Jag har inte läst boken än så jag scrollade förbi ditt inlägg. Fick ju också bok+tygkasse från förlaget men ska erkänna att all uppmärksamhet kring boken inte har fått mig sugen på att läsa. Tvärtom. Jag blir alldeles matt av all uppmärksamhet och alla skriverier. Boken är inte alls prioriterad här. Så småningom läser jag den jag med, men det är inte just nu. 🙂
Dock så kan jag inte se vad boken har för likhet med Harry Potter för att den utspelar sig på en gymnasieskola? Vad är det som fick dig att associera till det? 🙂
Är lite nyfiken, för jag har sett så många som refererar till Harry Potter i och med Cirkeln och jag ser inga likheter, så jag vill bara höra om andras synvinklar 🙂
Jag tänkte en bok/skolår med en kombinerad final och student, men så kanske författarna inte alls här tänkt sig. Häxlektioner, ondskan som smyger runt på skolan, misstänkta lärare – ganska mycket som får mig att tänka på HP faktiskt. Absolut inget dåligt med det.
Tack! Då förstår jag. Det hade jag inte tänkt på, men det kan ju ha att göra med att jag var för upptagen med att dra paralleller till Buffy 🙂
Jag är jättenyfiken på vad du skrivit om Cirkeln men vågar inte läsa det nu utan har lite kvar att läsa i boken först. Men sen ska jag läsa 🙂
Nu börjar jag snart tro att jag måste köpa den här boken trots allt! Orkar inte vänta längre …
Usch nej. Jag är väl en del av målgruppen antar jag, och efter hypen blev jag enormt sugen på att läsa den… och blev lika besviken. Den är inte dålig. Den är inte bra. den är ingenting. Helt ”mjaha”, ungefär. Jag fick inte ut någonting av den. Det lustiga är att ingen av de (inom målgruppen) jag pratat med heller gillat den.
Det är riktigt spännande om det är vi gamlingar som gillar den mer. Jag tyckte att den var grymt bra!