På Ord och inga visor skriver Jessica om klassiker hon inte förstår storheten med. Hon nämner Räddaren i nöden av J D Salinger och jag håller med. Jag förstod inte alls grejen och var mest irriterad på stackars Holden.
Detsamma gäller On the Road av Jack Kerouac. Jag gissar på fel ålder och kanske också fel kön.
Jessicas andra klassiker som hon inte gillar är Svindlande höjder av Emily Brontë och i den diskussionen kan jag inte delta, då detta är en bok som jag tror att jag läst men som jag helt glömt. Det kan också vara så att jag inte läst den, trots att den stått på otaliga kurslistor, men jag tror att jag har det. Den är dock så gott som bortblåst och det är väl inte heller något toppbetyg direkt.
En av Jessikas och tillika makens favoriter är Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Jag håller inte med. Maken till seg bok får man leta efter. Supertråkig. Om jag inte varit på semester i Mexico och haft ett begränsat antal böcker att läsa hade jag aldrig läst ut den.
Ska jag såga vidare? Trilogin av Tolkien om den där ringen som ska förstöras ni vet. Skittråkig. Har försökt flera gånger och kommer aldrig igenom ens de första 100 sidorna och ja, jag vet att den ska bli så mycket bättre efter det, men det skiter jag i. Filmerna räcker bra för mig.
Och Liftarens guide till galaxen som maken skrattade sig igenom så. Jag fattade inte alls grejen. Kanske kan den få en chans till, men bara när har riktigt mycket lästid till övers. Detsamma gäller Vägen av Cormac McCarthy som väl snart får räknas till en modern klassiker. Jag har fastnat totalt och känner mig i det närmaste brutalt uttråkad. Det finns dock en poäng med att läsa ut den. Eller två. Han är med i min Boktolva och med tanke på förkärleken för gubbar hos Svenska Akademin kommer han säkert att få nobelpriset vad det lider.
Fler klassiker att såga? Ja, Främlingen av Albert Camus var knappast en favorit. Vad är egentligen så speciellt med den? Någonting måste jag helt klart ha missat.
Vilka klassiker förstår du inte storheten med?
Har läst lite för få klassiker för att kunna ge några utförligare åsikter om ämnet, men Sagan om Ringen håller jag med om. Klarade mig igenom den första boken genom att sucka av uttråkning var tredje minut, längre orkade jag aldrig läsa. Impulsköpte en samlingsvolym med alla Hitchhiker böckerna förra hösten och dem är jag däremot riktigt förtjust i, underhållande läsning lite nu som då när boken råkar ligga nära till hands.
Liftarens guide till galaxen ska absolut läsas på engelska och absolut inte på svenska. Douglas Adams var en ordkonstnär och tyvärr går mycket av hans trollerier förlorade i översättningen.
Är definitivt beredd att ge gubben en chans till. Först Douglas Coupland dock.
Åh, Douglas Coupland är underbar!
Ack O:
Jag blir så trött när du kallar Douglas Adams för ”gubben”. Originalitet noll.
Han var 26 när han började på det som skulle bli den berömda och underfundiga trilogin om 5 böcker. Och 49 år när han dog.
Håller med om att han bör läsas på engelska.
När blir för övrigt en individ med xy-kromosomer gubbe och en med xx gumma?
Leo
Jag brukar köra med gubbar och tanter rätt över oavsett ålder!
On the road tyckte jag var rätt tråkig faktiskt. Liftarend guide tycker jag om för att den är som den är, men jag skrattade inte så ofta. Jag tycker inte alls om Odysseus av Joyce, den är ju bara konstig och fruktansvärd. Krig och fred kändes också ganska trist, men får väl ge den en ärlig chans när jag gått i pension eller hamnar på en öde ö.
Joyce Odysseus gillade jag, men den kräver sin lästid. Krig och fred har jag faktiskt inte läst, däremot Anna Karenina, vars grundhistoria är grym, men det är rätt mycket irriterande lull-lull också.
Som svensklärare är det väl lite som att svära i kyrkan men Strindbergs Röda rummet. Nej, jag har läst den och nej, jag förstår den inte. Jag kommer ihåg min professor i litteraturvetenskap som spände ögon i mig när jag harklade fram att Lagerlöf varit en bättre litterär ambassadör för Sverige. Tjänstekvinnans son är inte heller en favorit.
Blecktrumman av Günter Grass är lite likadan. Brr, läst har jag men inte gillat.
Främlingen har jag tagit mig igenom så många gånger och analyserat lika många att jag förstår poängen med att läsa den men kanske inte storheten bakom den. Människans vilsenhet och hur svårt det är att vara ung samt hur lätt det är att döma andra. Men de Beauvoir som skönlitterär författare är lika förvånande den. Jag har läst Andras blod och den påminner starkt om en duktig elevs uppsats.
Åh, Blecktrumman borde jag haft med. Fruktansvärd. Så otroligt osympatisk huvudperson. Strindberg gillar jag, men Röda Rummet tillhör de böcker som blivit daterade. Gillar Fröken Julie och Ett drömspel bäst.
Ett drömspel har jag sett live så jag kan hålla med dig om hans pjäser och noveller. Men visst finns det ett bäst före datum på Röda rummet.
Håller med dig om Ringen – har varken lyckats läsa böckerna eller se filmerna.
Liftarens guide hör däremot till favoriterna, men håller med ovanstående talare om att den helst ska läsas på engelska.
Jag gissar spontant på fel ålder och/eller fel kön på ganska många av de här. Salinger läste jag ganska nyligen och tyckte rätt bra om den men blev inte stormförälskad. (Hans noveller är betydligt bättre.) Men jag tror att jag hade tagit den till mitt hjärta mycket mer om jag hade varit 15 år när jag läste den. Och i min bekantskapskrets går en fullständigt knivskarp gräns mellan könen vad gäller McCarthy: alla av hankön som har läst honom (oavsett bok) är överförtjusta, alla av honkön tycker det är gräsligt eller åtminstone urtråkigt (oavsett bok).
Tolkien och Adams läste jag i fjortonårsåldern och tyckte väl hyfsat mycket om båda, utan att vara superentusiastisk. Någon ”storhet” kan jag väl inte säga att jag har sett i dem, men som ungdomsböcker duger de.
Jag vet faktiskt inte om jag kommer på någon klassiker jag tycker direkt illa om. Möjligen har jag förträngt dem, men troligare är kanske att jag har hållit mig ifrån att läsa sådant som inte känts angeläget. (Det finns säkert en hel kvinnlig klassikerkanon som jag skulle få rysningar av om jag försökte mig på den. Kom gärna med tips, jag vill också ha en klassiker att tycka illa om!)
Det kommer toppenklassiker vad det lider! Intressant med McCarthy, har anat att det kanske kunde vara en man för män. Säkert finns det kvinnor bara för kvinnor liksom det finns män och kvinnor som tycks skriva för alla. Är det de riktiga klassikerna månne?
men vad säger ni om Unge Werthers lidanden?? Oerhört trist. och werther förstod jag mig inte alls på. patetisk.
Werther gillade jag, härligt superdeppig!
Eg er einig når det gjeld Ringenes Herre av Tolkien. Makan til oppskrytt bok! Eg tvang meg gjennom boka, side for side, eit år før ho kom på film. Hadde eg visst om filmen, ville eg neppe ha lese ho. The Road derimot synest eg er ei veldig sterk bok. Den likte eg. Ho er grusom og vond, men det grusomme og vonde er godt beskrive (og eg er hokjønn…)
Jag ska ge Vägen en chans till. I sommar när jag har mycket lästid.
Härligt att det verkar finnas fler Tolkien-skeptiker, jag trodde jag var relativt ensam… Jag har läst den första boken och det gjorde jag bara på ren vilja, jag upplevde den som platt, tråkig och full av obegripliga verser. Filmerna räcker fint för mig också. Liftarens guide… gillade jag (den första boken i serien som är den jag läst) och var en sån som skrattade högt så där är vi inte överens 😉 Vägen läste jag ut igår och den är väldigt monoton men samtidigt fascinerande och gripande, få författare ger mig så splittrade tankar och känslor som McCarthy uppenbarligen och det gillar jag, men inte reservationslöst.
Håller på att lyssna igenom ”To kill a mockingbird” och den bara stärker mina fördomar om sydstatare som korkade och rasistiska, vilket är synd. Inte alls min typ av böcker men till min förvåning är den faktiskt ganska bra.
Riktigt dålig klassiker: Möss och Människor. Oändliga miljöbeskrivningar, hu!
heh. Jag gillar Tolkien och älskar Douglas Adams, men jag håller med Jessica om Svindlande höjder – det finns inga gränser för hur mycket jag hatar den boken. Öht klarar jag mig utan systrarna Bronte.
Jag gillar Främligen rätt mycket, men har annars svårt för Camus, enligt principet ”men säg varu tycker, människa, istället för att skriva om det till skönlitt.” Typ. men jag vet inte, när jag läser klassiker blir det ofta att jag sitter igenom dem utan att tycka vare sig om eller inte.
Klart du älskar Tolkien och Adams. Systrarna Bronte har inte gett något större intryck om jag ska vara ärlig. Minns inte ens vilka böcker jag läst.
”Hundra år av ensamhet” är en bok som jag tror att jag möjligtvis skulle läsa den en gång till, men finns ju så mycket annat att läsa så det kommer nog inte att hända.:-) ”Vägen” läste jag inte ens ut, vilken mörk och trist bok. Vad det gäller ”Svindlande höjdet” så har jag sett två versioner på tv och älskat dem, men inte läst boken än… Tolkien gav jag också upp efter halva första boken.
Oj, skott mot öppet mål här! Jag vågar mig på att säga att Brott och straff nog är den sämsta bok jag läst… Så fantastiskt intetsägande och vilken osympatisk huvudperson. Tycker inte heller att vare sig Odysséen eller Iliaden är särskilt fascinerande. För att inte tala om Liftarens guide till galaxen, som är helt och hållet poänglös om man frågar mig…=) Sånt här är alltid jätteroligt att fundera och diskutera kring… Är inte alls jätteförtjust i klassiker och Selma Lagerlöf är inte en favorit…
Brott och straff känns ändå som en bok man ”ska” ha läst, men jag har läst så mycket om den att jag aldrig kommit mig för att faktiskt läsa den. Tror tyvärr att tvång gör att många klassiker förstörts för otaliga elever. Brukar försöka ha det i bakhuvudet när jag presenterar mina elever för klassiker.
Hundra år av ensamheten är en av de bästa böcker jag läst och tro mig jag har läst många. Tolkien streckläste jag på mellanstadiet och tyckte att de var fantastiska. När de blev filmade fick jag för mig att läsa om dem och upplevde då dem som träiga. Bland de absolut tråkigaste jag läst får nog sägas vara Alexandria-kvartetten av Lawrence Durrell som jag läste på en längre resa.Även Marcel Proust På spaningen efter den tid som flytt förtjänar en tätplats i de tråkiga böckernas helvete, karln kunde ju nöjt sig med den första delen som går att läsa, men nej han måste promt skriva sex böcker till.fortsätter
Jag gillar Proust, men kommer inte att läsa om böckerna. Fascineras av det helt absurda att skriva på. Det där med smaken och baken är intressant.
Eftersom du här i din sågning tar upp 5 titlar på böcker som jag verkligen gillar riktigt mycket, så måste jag ge dig en utmaning:
Ta en snabbtur i bokhyllan och plocka ut de 10 som bara måste få med dig om du snabbt måste lämna ditt hem! Tänk inte länge, grabba bara tag i måstena! Några vet du säkert redan på förhand vilka de blir (jag tar t.ex. med mig både den käre Holden och en Marquez – hoppas bara det inte är oreda i bokhyllan så de står där de ska!
/Janis
Kul utmaning! Gör du detsamma?
Håller med dig om alla böcker utom Vägen som jag gillade. Kerouacs bok är ju hemsk.Men Svindlamnde höjder förstår jag mig inte på. Blev tvungen att lyssna på den och s atidigt göra nått annat för att at mig genom den. Förstår inte det här med Heathcliff. Han är ju en sadist och psykopat, inte nån att sukta efter!
Främlingen och Hundra år av ensamhet har jag inte läst än.
Hohoho, skönt med lite ordentliga sågningar.
Förnuft och känsla – blääääää!
Men däremot Jane Eyre – wow!
Vägen, hmm, ge den chans will you?
Däremot Tärningsspelaren hamnar på min lista med bottenklassiker.
Tärningsspelaren är definitivt ingen höjdare. Fruktansvärd huvudperson. Och ja, Vägen ska få en chans till. En dag med många lästimmar.
Va!? Jag sträckläste hela Ringen-trilogin när jag var 14 år (innan filmerna kom) och älskade dem, trots att jag inte alls är förtjust i fantasy för övrigt. Grät floder på vissa ställen också, vilket jag inte brukar göra med böcker. I och för sig kan det ha haft med åldern att göra. Idag, som vuxen, hade jag nog inte tjusats lika lätt av sagovärlden, nu när hajpen är så stor med magi, trollkarlar, vampyrer, häxor osv.
Vad gäller systrarna Brontë tycker jag faktiskt mest om Annes böcker. De är mer realistikt inriktade och inte så ”gothromantiska”. Tenant of Wildfell Hall var riktigt spännande! Jane Eyre är jag också väldigt förtjust i, men har aldrig gillat Wuthering Heights överhuvudtaget – varken boken eller filmerna. Bara en massa tröttsamt drabbel med irriterande karaktärer som man har lust att örfila upp!