För vanliga människor är några dagars, eller ens några veckors, lässvacka inget problem. Inget problem alls. Kanske inte ens något att reflektera över. Vanliga människor tittar kanske på tv istället och skiter i att läsa böcker ett tag. Så viktigt är det väl inte med böcker och läsning att avsaknaden av det skulle kunna kategoriseras som någon form av problem. Så tänker vanliga människor.
En bokberoende tänker inte riktigt på samma sätt. För en bokberoende är en lässvacka som håller i mer än ett par dagar ett hemskt tillstånd. Ett tillstånd som orsakar en hel del stress och väldigt mycket frustration. Det söks desperat efter den perfekta boken som kanske, kanske kan få igång läsningen igen.
Att hitta en perfekt bok är en delikat uppgift. Det kan vara så att en lättläst bok, som den bokberoende snabbt läser, kan lösa problemet. Det kan dock vara så att denna snabba läsupplevelse endast lämnar tomhet efter sig. Den bokberoende har då ännu svårare att komma vidare i sin läsning och kan i detta läge bli ganska deprimerad.
Då gäller det att hitta en riktigt välskriven bok, gärna av en favoritförfattare så att den bokberoende garanterat gillar både språk och stil. Det är ungefär här jag befinner mig just nu. Jag hoppas att Haruki Murakami ska bota mig lässvacka med sin 1Q84. Efter 144 sidor måste jag säga att det verkar lovande. Jag vill veta hur det går både för Tengo och Aomame vilket bådar gott inför fortsatt läsning.
Med lite tur är alltså denna bokberoendes lässvacka snart över. Jag håller både tummar och tår. Gör gärna det du också.
Det är faktiskt hemskt med lässvackor. Om jag inte hade varit med om det själv så skulle jag nog inte ta det på allvar, men efter att jag läst litteraturvetenskap i två terminer så hade jag en väldigt lång lässvacka. Lusten till att läsa var borta, det hade blivit en plikt. Men som tur var gick det över efterhand.
Hoppas att din går över fort (det tror jag nog den kommer)!
Litteraturvetenskap är livsfarligt för läsglädjen tyvärr trots att det borde vara tvärt om. Det var samma för mig när jag pluggade.
Känner igen det där. Själv känner jag mest stress över att inte ha tid att sätta mig och läsa en bok i några timmar. Jobbet tar tid, flyttpackande tar tid och ja – det blir bara ångest av läsningen. Hur som haver, hoppas boken biter tag allt mer 🙂
Jag är också grymt ofokuserad trots att jag inte ens ska flytta. Slutspurten på terminen gör att hjärnan funkar rätt mycket sämre än vanligt.
Tror att Murakami kan vara bästa medicinen, läser just nu Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Jag håller tummarna!
Jag får ångest bara av att läsa om lässvackan. Hoppas Murakami kan hjälpa dig! För mig hjälpte en omläsning av ”Mästaren och Margarita”. Det var en sådan enorm lättnad när läslusten kom tillbaka!
Lässvackor är värre än influensa! Jag hoppas, och tror, att Murakami får dig på rätt köl igen 🙂
Murakami hjälper mot det mesta! Tengo och Aomames världar kan få vem som helst att glömma tid och rum och lässvackor. Jag tog till en deckare för att kurera min – hoppas det hjälper…
Jag känner väl igen tillståndet du beskriver. Mycket obehagligt! Hoppas för din skull att Murakami är det rätta botemedlet.
I löööve bokbloggare. Ingen annan förstår problem som dessa.