Jag läser Splitter av Charles Benoit, en riktigt bra bok som innehåller en hel del tänkvärda passager. Jag tänkte bjuda på en tio i topplista som får mig att skratta och gråta inombords.
En topplista över vad föräldrar säger till dig:
Tänker du sitta där hela dagen, framför den där datorn?
När jag var i din ålder hade jag två jobb.
Kan du inte ha kläder som passar för en gångs skull?
Sänk! Det hörs ju ända hit.
Det där är ingen riktig middag!
Har du gjort läxorna?
Sluta mumla och prata så man hör.
Vad har du ställt till med nu då?
För att jag säger det.
Nej.
(s.33)
Ja, igenkänning! Man vill ju lova sig själv att aldrig bli sådär klyschig mot sina egna ungar, men det är nog delvis redan kört för min del. Nu är inte mina barn så stora än, men ”nej” begagnas ju en del..
OJoj, skyldig till ungefär hälften…
Jag känner än så länge igen fler kommentarer som jag använder som lärare, men det är ju lika illa.
jag säger inte sånt…
Vad bra, då får jag lära av dig när mina barn blir tonåringar.
Splitter var verkligen bra. Själv har jag inga barn än men listan känns ändå skrämmande trolig..
Hahaha fy fan för att vara tonåring igen!
Ja hjälp vad hemskt. Pratade med en elev igår om att hon tyckte det var så jobbigt att inte veta vad hon ska bli, hur hon ska vara och att hennes humör går upp och ner. Visste jag vad det beror på? Kanske att du är 18 år, svarade jag och då sa hon att hennes mamma sagt precis samma sak. Jag skulle aldrig, aldrig vilja byta.