Uppmärksamma läsare kanske har undrat varför det stått i flera månader att jag håller på att läsa Jag älskar dig inte . Varför jag som läser böcker på löpande band inte kommit mig för att läsa ut den. Så här ligger det till:
Förra gången jag började läsa Christina Stiellis bok fixade jag inte ens 20 sidor. Jag mådde så illa av det som avhandlades på dessa få sidor att jag avbröt läsningen. Sedan har fått ligga, denna bok som verkar så bra och välskriven, men som får mig att vilja skrika och slåss.
Idag gav jag den en chans till. Nu har jag läst 55 sidor och känner för att spy på riktigt. Per, som är den som säger sig ha slutat älska Lotten är ett sådant praktsvin. Det klassiska har hänt. Mannen, Per, har gjort karriär och kvinnan, Lotten, som varit hemma med små barn i flera år och därefter med sjuka barn var och varannan dag. Hon tjänar ju så lite som lärare och kan lätt bli ersatt av en vikarie. Han däremot, som har ett så viktigt jobb och måste åka på resor i tid och otid, kan självklart inte ersättas och därmed inte ägna sig åt så oviktiga saker som sina egna snoriga ungar.
Jag är så förbannad att jag skakar. På Per som inte missar en chans att hacka på sin fru, som i sin tur vänder ut och in på sig själv för att göra honom nöjd. Jag ska ändra mig, jag ska bli bättre är hennes mantra medan han tycker att det är viktigare att klaga på att hon bestämmer allt. Han, vars jobb, golfspelande och åsikter, definitivt är den som styr.
Om du stod framför mig Per vet jag inte vad jag skulle göra. Just nu är jag så förbannad att en rak höger inte är otänkbar. Och säg inte att jag inte varnat dig.
Som ni märker behöver jag en paus. Inte för att boken inte är bra, för det är den, men för att jag är så arg.
Du har rätt, jag har faktiskt undrat 🙂
Om definitionen på en bra bok är att den ska väcka känslor så måste det vara en otroligt bra bok 🙂
Läs på du, på andra sidan alla sidor får man en annan bild av Per. Och Lotten.
Det är klart det är så. Jag blir arg ändå.
Ja jo, Han är ju ett praktarsel. Men hon är så att jag storknar.
Är inget fan av henne heller. Läser vidare och återkommer!
Glad att berättelsen berör 😉 Jag höll en föreläsning om boken vid ett tillfälle. En kvinna i publiken räckte upp handen och fick ordet: ”Jag vet vem Per är!” Jag blev lite kall, det är ju ingen person från verkliga livet. Så fortsatte hon: ”Han heter Roger och bor i Södertälje!” Så var hon tyst. Och alla skrattade. Det gjorde hon också men jag såg på henne att det var sant. Det finns rötägg i verkligheten. Inte bara i min roman 😉
Ibland ar det ratt skont att fa bli sa arg pa karaktarer att man nastans torknar. Ett skont satt att fa slappa lite pa all inneboende ilska!
Visst är det jobbigt med böcker/karaktärer som retar upp en – samtidigt precis som någon här ovan sa så kanske det är just tanken med en bra bok – att den ska väcka känslor. Själv är jag van vid att bli arg på bokkaraktärer (som du kanske märkte på senaste mötet om Sorgesång…)