Vad krävs för att ge upp?

Bokbabbel skriver om hur svårt det är att ge upp en deckarserie trots att böckerna tappar i kvalitet. En kommentar till Helenas inlägg om Patricia Cornwell och Key Scarpetta, som länge var även min favorit. Jag gav dock upp för många böcker sedan och kommer inte orka läsa ikapp.

Självklart var jag tvungen att fundera över de deckarserier jag läser och hur bra de är egentligen.

Många gav upp Elizabeth George efter att hon tagit död på Lynleys fru Helen. Jag hoppade över just What came before he shot her, men gillade Stråk av rött väldigt mycket. Senaste Denna dödens kropp var dock en seg historia. Om jag läser nästa bok? Absolut. Lynley är min Scarpetta.

Däremot har jag gett upp Anna Jansson för flera böcker sedan och är inte sugen på fler. Inte heller Mari Jungstedt eller Liza Marklund är några höjdare. Däremot tycker jag att Camilla Läckberg funkar ganska bra. Ojämn förvisso, men senaste boken var bra och jag läser gärna nya höstboken.

Ganska vanligt är det att de två eller tre första böckerna är riktigt bra, möjligen också en fjärde. Så var det med Åka Edwarsons böcker om Erik Winter. Efter tio böcker tycker jag fortfarande att första boken, Dans med en ängel, är den klart bästa. Tätt följd av Låt det aldrig ta slut. Faktum är att de fem första böckerna håller hög klass, men sedan går det utför. Segel av sten är tjock och seg, Rum nr 10 riktigt dålig och Vänaste land inte mycket bättre. De två sista böckerna i serien, eller de som skulle vara de två sista är dock bra. Nu blir det en bok till och jag kommer säkert att läsa trots att jag är skeptisk.

Helen Tursten och Unni Lindell tillhör också de ojämna som kan vara riktigt, riktigt bra, men som också tappar fart ibland. Jag kommer dock att följa dem i alla fall ett tag till.

Jo Nesbø är också mer än lovligt ojämn. Hans första bok är dessutom helt okej, men långt ifrån den bästa. Senaste boken gjorde mig väldigt besviken och det var inte första bottennappet. Jag börjar också bli trött på Harry Hole. En chans till, men inte fler tänker jag nu.

Faktum är att jag inte är så väldigt dålig på att ge upp dåliga serier. Möjligen borde jag slutat läsa Kallentoft efter bok tre, men med facit i hand var bok fyra bättre och femman ska knyta ihop allt. Den blir säkert också läst.

Däremot finns det så många deckare att jag glömmer av att läsa vidare i serier jag faktiskt gillar. Jag har till exempel bara läst en (bra) bok av Roslund & Hellström, Tove Klackenberg, Tana French och Christa von Bernut.

Så många deckare, så lite tid. Jag vill ju läsa andra genrer också även om det är lockande att återse karaktärer jag gillar.