Jag har läst väldigt många utdrag ur Alice i Underlandet av Lewis Carroll då jag studerat både engelska och svenska på universitetet. Säkert även tidigare än så. Det är dock först nu som jag faktiskt läst den från pärm till pärm. Typ. Efter ett tag kändes det som om jag fattat grejen och skummade ärligt talat rätt friskt.
Visst är det härligt skruvat och visst är det kul att läsa om kaninen med klockan, drottningens krocketspel och tekalaset, men nej jag blev inte frälst. Troligen hade jag gillat den mer som barn och då gärna i en illustrerad version.
Ärligt talat har jag svårt att skriva speciellt mycket mer om boken. Jag konstaterat bara att det inte är min kopp te. Jag vet att många är helt förälskade i Alice och det fantastiska Underlandet och jag kan förstå varför, men jag är nog tyvärr för gammal för den här hjältinnan.
Boken ingår i Klassikerserien Repris, i en box med Uppväxtklassiker och har i den här upplagan prytts med ett supersnyggt omslag. Jag läser vidare bland böckerna i boxen och hoppas hitta guldkorn. Alice i Underlandet är däremot snarare en bok jag är glad att jag läst.