Idag diskuterar vi hemhjälp

Hjälp vad det bloggats om The Help av Kathryn Stockett eller Niceville som den heter på svenska. Och hjälp vad den hyllats. Alla har älskat sönder den och kanske är det därför jag skjutit på min läsning. Tills nu då vi ska diskutera den i bokklubben Bokbruttorna som ska träffas över en bit mat och troligen många glas vin i kväll.

Platsen är Jackson, Mississippi och det känns som om det är 1800-tal. Skenet bedrar dock och det mycket rasistiska och traditionella samhället vi besöker existerade faktiskt i början av 60-talet, 1960-talet that is.

Aibileen är bokens huvudperson. Hon är en den svarta hemhjälpen som passar upp den rika, vita familjen och som egentligen är den som ansvarar för uppfostran av familjens dotter. En liten, hunsad flicka som inte får någon kärlek av sin mor, men hur mycket som helst av hemhjälpen.

Trots sin viktiga funktion i familjen är Aibileen värd i princip ingenting. Hon finns, men räknas inte.

Minny är Aibileens vän, också hon hushållerska. Hon nöjer sig dock inte med att tänka, hon talar också om vad hon tänker om allt och alla. Resultatet är att hon blir sparkad rätt ofta och den här gången blir hon inte bara sparkad. Elaka rykten sprids om henne och det är i princip omöjligt för henne att få jobb. Till slut hamnar hon hos miss Celia, en olycklig hemmafru som vill lära sig laga mat. Hennes man anser inte att de behöver någon hemmafru och Minny är därför där i hemlighet. Ett arrangemang hon inte är alldeles nöjd med, men hon har inget alternativ. Miss Celia är gift med en gammal fästman till en av de andra kvinnorna och ses därför som paria. Det är riktigt tragiskt att följa hennes kamp för acceptans.

Den svenska titeln gjorde mig först konfunderad, men när jag sedan insåg att Niceville är titeln på den bok Skeeter skriver tillsammans med alla hembiträden, började jag tycka att den svenska titeln faktiskt är bättre än originalet. Samtidigt är den engelska titeln kanske mer dubbeltydig. Frågan är vem som hjälper vem egentligen.

Ingen lyssnar till de svarta kvinnor som ses som andra klassens medborgare, om ens det. Det är här Skeeter gör entré. En ung socitetsflicka som kommer hem från universitetet och finner att hennes älskade hushållerska, som uppfostrat henne har försvunnit. Ingen vill riktigt tala om det. Skeeter är inte som de andra kvinnorna i staden. Hon vill inte bara gifta sig utan drömmer istället om att bli författare. När hon får i uppdrag att skriva en hushållsspalt söker hon stöd hos Aibileen och efter ett tag börjar hon tänka på att skriva en bok där hushållerskorna i Jackson ska få komma till tals.

Droppen är när kvinnorna under en lunchträff börjar diskutera vikten av separata toaletter för hushållerskor för att inte riskera att smittas av  sjukdomar som är farliga för vita. Samma kvinna som propagerar för toalettbyggen, kämpar också för att skolorna i södern ska fortsätta att vara ressegregerade. Niceville beskriver ett samhälle i förändring, men också den rädsla för dessa förändringar. Om någon får mer makt mister någon annan en del av sin.

Skeeter är modig som vågar skriva sin bok, men kanske är Aibileen, Minny och de andra kvinnorna som talar med henne ännu modigare. Frågan är dock om det inte är Skeeter som får betala det högsta priset.

Niceville är en riktigt bra bok. Jag kan inte säga att jag tokälskar den som alla andra verkar göra, men den är helt klart läsvärd. Jag tror också att det kan bli bra samtal kring boken imorgon.

Vad kan man då diskutera? Rasfrågan självklart, vad en människa är värd och vad det är som gör att vissa anses ha rätt att bestämma över andra.  Vid ett tillfälle i boken diskuteras skillnader och likheter mellan husslavar och hushållerskor. Och vår egen kära Rut, hur kommer hon in i sammanhanget? Vad är skillnaden mellan Aibileen, Minny och Rut egentligen?

De fina socitetsdamerna i Jackson ordnar välgörenhetsspektakel efter välgörenhetsspektakel för att samla in pengar till de stackars fattiga barnen i Afrika. Samtidigt bryr de sig inte ett skit om de människor i dess närhet som far illa. Hur kan det komma sig? Hur gör vi egentligen idag i Sverige? Vem hjälper dem som är utsatta?

Barn, hur uppfostrar vi dem? Hur kan det kännas för Aibileen som mist sin son, men uppfostrat både honom och sjutton vita barn?

Vem hjälper vem, vem är The Help? Vilka är det som förändrar och behöver förändra vår värld för att den ska bli bättre? Vem ska hjälpa vem?

Vad är det då som gör att Niceville älskats sönder och samman? Kvinnoporträtten skulle jag säga. De kvinnor som porträtteras i boken levandegörs alla och de har dessutom en spännande historia att berätta. Jag gillar faktiskt mest att läsa om miss Celia och Minny, men tycker även mycket om Aibileen och definitivt Skeeter. Hennes förändring är kanske den största.

enbokcirkelföralla tillhör dem som tokälskar, Bokmania tycker också mycket om den och detsamma gör …och dagarna går.

Boken är ett recensionsexemplar från Forum Bokförlag som blivit liggande ett tag.