Mellan dröm och verklighet

Ponera att du befinner dig i ditt favoritland […] där du sitter på en restaurang tillsammans med […]. Ni äter […] och dricker […]. Helt plötsligt får du en ingivelse att vända blicken mot baren. Där står din favoritförfattare […] som höjer glaset mot dig, ler spjuveraktigt och börjar vinka dig till sig med lillfingret. Vad händer sen?

 

I veckans Bokbloggsjerka vill Annika att vi fyller i luckorna och berättar fortsättningen. Ler spjuverktigt låter som en man, men visst kan vi väl möta även kvinnor antar jag. Jag har dock redan konstaterat att det inte är någon större idé att träffa Nina Bouraoui, då jag bara skulle stamma generat. Jag vet ärligt talat inte heller vad vi skulle prata om.

Nu tänker jag faktiskt placera mig i Sverige, då jag aldrig skulle komma på taken att störa min favoritförfattare på semestern. Kanske inte hemma heller visserligen. Äh, skit, det här är svårt. Jag kan vara hur framfusig som helst, men att hoppa på en författare på en restaurang är väldigt, väldigt o-O.

Okej, jag gör ett försök. Jag befinner mig i Göteborg, på Bokmässan tillsammans med Skrivarmamman (den enda jag skulle kunna tänka mig som skulle kunna hoppa på en författare på ett naturligt sätt). Då dricker vi så klart bubbel och är man på mässan och Gothia tower är räksmörgås ett måste. I baren står Jonas Gardell. Honom såg jag förresten förra gången jag var i Stockholm, men inte stövlade jag fram till honom då. På Bokmässan skulle det kanske kännas något mer naturligt. Då jobbar han ju.

Klart vi börjar att prata om mässan. Jag ska ju vara där som bokbloggare, men också som lärare och boknörd. Lite smicker måste jag få in då hans böcker är så himla bra. Kan också tänka att vi kan prata om religion, humor, att ha småbarn, skola och mobbing osv. osv. Det torde bli en trevlig stund.

Får jag godkänt Annika?

2 reaktioner på ”Mellan dröm och verklighet”

  1. Ehum. Vet inte riktigt hur jag ska ta det här. 🙂
    Just Gardell vet jag inte om jag skulle våga ge mig på. Min pappa stötte ihop med honom och Mark i Italien en gång för länge sedan. Då var min syster galen i Gardell. Pappa framförde detta försynt och Gardell var mest sur. Ville inte alls höra om tonåriga fans. Mark var däremot jättesympatisk och bad pappa hälsa så mycket till min syster.
    Så Gardell vet jag inte om jag törs hoppa på. 🙂
    Men kom bokmässan så får vi se! Anything can happen.
    Jag dricker väl några glas bubbel, ser Jonas och får stor lust att berätta ovanstående anekdot för honom…

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen