Topp 5 böcker som fått mig att gråta

Publicerad den av enligt O

För några veckor sedan diskuterades det på twitter om vilka böcker som fått oss att gråta floder. #böckersomfåttmigattgråta var hashtaggen och Bokhora hängde på med en fredagsfråga.

Jag kör istället en något sen Topp 5 i ämnet:

1. Jag grät floder i slutet av En sorts kärlek av Ray Kluun. Lite pinsamt då jag satt och väntade på min man utanför hans jobb. Det gick förbi en hel del fundersamma människor kan jag säga.

2. För några år sedan utmanade jag en elev som sa sig aldrig vilja läsa en bok att välja en själv som vi sedan skulle läsa samtidigt. En mini-bokklubb. Efter att vi läst Ego girl ville hon läsa en till och då valde hon Flickan med de röda skorna av Maria Housden, med undertiteln Berättelsen om Hannah, min älskade flicka som dog i cancer. Ni fattar själva att jag grät ögonen ur mig.

3. Mer död och elände i Innan jag dör av Jenny Downham som handlar om Tessa som vet att hon ska dö i leukemi, men vill hinna med så mycket som möjligt dessförinnan.

4. Hysteriskt gråt ackompanjerade även Fortfarande Alice av Lisa Genova där Alice sakta, sakta försvinner in i dimman som kallas alzheimers. Usch, vilket fruktansvärt öde.

5. Och så gråtboken över alla andra gråtböcker, Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Varje gång jag läst den och det är många gånger, gråter jag både i början, i mitten och i slutet. Ibland lite däremellan också.

 

Vilka böcker har fått dig att gråta?

Taggar:
Kategori: Bokaktiviteter

15 svar på “Topp 5 böcker som fått mig att gråta”

  1. ”The Dirt” om Mötley Crue fick mig att gråta inte bara en gång utan vid flera tillfällen. Det är en oerhört tragisk bok och ibland blev jag riktigt äcklad av alla sjuka saker som de gjorde. Det är ett helt under att de fortfarande lever och nu dessutom turnerar igen. Nikki Sixx är en av de mest intressanta personer som jag känner till.

  2. Ray Kluuns Ens sorts kärlek är också en av de böcker jag har gråtit mest av. Tokgrinade i en fåtölj på förlaget. Lite småpinsamt det också, men jag tänkte att så fick det bara vara. Var tvungen att läsa färdigt.

    Delphine de Vigans No och jag fick mig nästan att störtgråta på tunnelbanan.

    Gayle Forman: If I stay (Hvis jeg blir, heter den på norska) var också en bok som blev mycket snor och tårar av.

  3. Jag grät också av En sorts kärlek!
    Annars är nog Peter Pohls Jag älskar dig, jag älskar dig! den bok som har fått mig att fälla flest tårar..

  5. ”För några år sedan utmanade jag en elev som sa sig aldrig vilja läsa en bok att välja en själv som vi sedan skulle läsa samtidigt. En mini-bokklubb.”

    Åh, det där gjorde mig nästan lite tårögd! 😀

    1. Det är världens bästa grej faktiskt! Helt omöjligt om man har en massa elever, men för mig som har få är det både kul och givande. Har inte gjort det på ett par år då jag arbetat med nyanlända ungdomar, men i år är det definitivt dags igen. Tack för uppmuntran!

    1. Bra med tips på danska texter, mitt mål i sommar är att pröva att läsa både danska och norska. Och ja, det verkar vara en text att gråta av.

  8. Åh, känner igen mig. Du tog upp en av mina absoluta favoriter: Godnatt mr Tom – jag läste den för mina äldsta barn förra sommaren och ibland kunde jag knappt läsa för att ögonen svämmade över. Jag läste den massor av gånger som barn och ungdom. Älskar den, älskar att gråta till den. Jag grät också till Ray Kluuns bok, motvilligt, då jag hade sådana motstridiga känslor när jag läste boken. Men oj vad jag grät! Jag har också gråtit till alla Peter Pohls böcker – kanske är det därför jag älskar honom som författare. Jag gråter också till Torey Haydens böcker – de är riktigt patetiska gråtmaskiner och jag älskar dem! Senast grät jag till Bara ett barn och faktiskt lite till Jag älskar dig inte. Och så gråter jag alltid lite när jag läser Allra käraste syster och när Lotta på bråkmakargatan flyttar hemifrån och pappa kommer och sjunger för henne… Älskar att gråta till böcker.

    1. Allra käraste syster går att gråta till! Har faktiskt aldrig läst Torey Hayden. Borde kanske det. Känns nästan lite väl starkt bara.

  9. Du borde vara här: min brors självmord, skriven av Jesper Bohm. Det här är bok som får mig att gråta. Den berör mig på ett alldeles speciellt sätt. Författaren berättar på ett personligt vis om hur det är att vara en av dem som lämnats kvar. I sin berättelse väver Jesper Bohm in intervjuer med broderns barn, vilket ger boken en extra dimension. Rekommenderas.

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.