En ny värld att upptäcka

I boken Ingen annan är som du av Ann-Helén Laestadius, har ett år gått sedan vi träffade Agnes senast. Mycket har hänt. Familjen har fått en ny liten medlem, Mattis som är ett år gammal och Agnes stora kärlek. Den största hon har kvar.  Agnes ringar in alla viktiga datum i sin kalender och den dag som hon nu fokuserar mest på är dagen då Henrik gjorde slut. Henrik som varit hennes kärlek sedan den första boken Sms från Soppero.

Han har åkt till Kiruna för att gå gymnasiet och hans status på Facebook har ändrats från ”i ett förhållande” till ”singel” och snart till ”det är komplicerat”. Vad är då så komplicerat undrar Agnes och när hon hör rykten om en viss Ida, som också har en komplicerad relation, blir hon riktigt, riktigt ledsen.

Saknaden efter Henrik överskuggar det mesta. Det hjälper inte ens att hon får sällskap av vrålsnygge Jan-Åke på sina lektioner i samiska. Alla andra tycker att han är galet snygg, men Agnes känner inte riktigt så. Visst är Jåke, som han kallas, helt okej, men mest verkar han lite tvär och sur.

I den tredje boken om Agnes får vi lära oss mer om samerna och deras kultur. Agnes kämpar för att lära sig samiska och bär stolt sin kolt till påsk, midsommar och till och med på skolavslutningen i åttan. Hon kan inte hjälpa att hon känner sig lite avundsjuk på lillebror Mattis som mamma pratat samiska med från första början och vars första ord faktiskt är mamma på samiska. Hon har dock sin egen samiska guide i Ella, den gamla kvinnan som Agnes brevväxlat med och som verkligen är en viktig person i hennes liv.

Ella hade varit hennes vägvisare. Ingen som pekade med hela handen, men den som ständigt var beredd att fånga när man släppte taget och föll. Och så lyfte hon upp henne, puttade henne lite lätt, fick henne att tänka och byta väg.

Ella är en av mina favoritpersoner. Hon fanns med även i Hej vacker och då introducerades vi också för historien med de försvunna silverknapparna. En historia som orsakat en rejäl släktfejd. Ellas bror anklagades för länge sedan att ha stulit dessa knappar och varit utesluten ur gemenskapen sedan dess.

Agnes och hennes familj åker upp till Soppero vid påsk, men det viktigaste besöket för Agnes är ändå sommarens samiska konfaläger i Nikkaluokta. Hon och kusinen Kristin har båda fått plats där och det dyker upp en hel del spännande kända och okända personer på lägret.

Livet i bubblan vi Kebnekaise kallar Agnes lägret för och kanske var det så. Där, vid det höga berget, var hon en del av en ganska okomplicerad värld. plötsligt var hon inte i minoritet utan i majoritet. Hon var inte den annorlunda flickan i kolt, utan en del av gemenskapen. Lägret handlar visserligen om gudstro, men för Agnes handlar det mer om hennes samiska identitet. Att faktiskt räknas som same trots att hon inte äger älgar eller talar flytande samiska. En same i Solna.

Många ungdomsböcker handlar om just identitet och jag gillar sättet Laestadius tar sig an ämnet. Det hade kanske varit lockande att skriva en bok om samer som råkar vara ungdomar, men istället har hon valt att skriva en bok om ungdomar som råkar vara samer, vilket gör stor skillnad. Agnes och Kristin har kärleksproblem som alla andra, funderar över skola och föräldrar som alla andra. Att de är samer gör det hela bra mycket mer intressant och Laestadius ”lurar” läsaren att  lära sig en massa om samisk kultur, tradition och historia, utan att historien känns tung och faktaspäckad. Det är skickligt gjort helt klart.

När jag läser sista sidan har jag tårar i ögonen och ryser av välbehag. Det är så fint och så bra. Böckerna om Agnes borde läsas på alla skolor i landet. Dels för att många behöver lära sig mer om samerna, men också för att det är tre riktigt bra böcker. Själv blir jag helt klart sugen på att lära mig mer. Gärna genom att läsa ännu en bok om Agnes, men kanske också genom andra källor. Har du några tips?

Boken är ett recensionsexemplar av Rabén & Sjögren