Wir sind bibliothekaren
und wir wollen ordnung haben
Wir sind bibliothekaren
und wir glimmen jeden stunde
Wir lieben Oliver C.
und Södertälje Stadsbibliotek.
(s.12)
Så hyllar personalen Oliver C. Johansson varje morgon under flera års tid. Ibland sjunger han en replik tillbaka, eller så nöjer han sig med att peppa dem inför arbetsdagen.
”Visa bibliotekspersonalens kraft och kompetens. Visa dem vilket som är det främsta folkbiblioteket i norra Europa!”
Oliver C. överraskas när han får höra att personalen tycker att han har förändrats sedan han blev chef. Förbättras måste de väl menar antar han. Kommunchefen i Strangeness, även kallad Gud, är dock imponerad av Oliver C. och erbjuder honom jobbet som kulturchef och dessutom en plats i Rotarys tisdags- och torsdagsklubb. Oliver C. blir Kulturchefen och vi dras med i en galen historia, fylld av fragmentariska scener, berättade och upplevda av kulturchefen själv och människorna i hans närhet.
Oliver C. har en filosofi: ”Man ska aldrig, och jag betonar verkligen detta aldrig, underskatta betydelsen av en tysk kampsång i bibliotekssammanhang.”, men personalen i Strangeness är inte imponerad över hans arior. Undantaget Agata möjligen, barn- och ungdomsbibliotekarien som vill att Oliver C. ska vara henns Buddha.
Faktum är att ganska många tycker att Oliver C. är lite väl udda. Han har dock ett självförtroende större än de flesta då han säger: Jag är Oliver C. Johansson, och min betydelse för Strangeness kommun kommer att gå till historien. Det är en sak som är säkert.”
Oliver C. är en omöjlig chef. Jag skulle sträcka mig så långt att kalla honom för en omöjlig människa. Klart är i alla fall att han både saknar social kompetens och självinsikt. Ganska ofta tror jag att Oliver C. vill väl, trots att resultatet blir lite galet. Som när han gör en sång till städerskan Elsa som han framför för hennes och hennes städande kollegor till deras förvåning snarare än förtjusning.
Faktum är dock att människorna omkring honom också är mer eller mindre omöjliga. Det är en orgie i absurda situationer och absurda figurer. Jag älskar det, ännu mer än i den första boken. Christer Hermansson är i sina bästa stunder i klass med Erlend Loe och jag småskrattar mig igenom boken. Alla böcker där ordet luguber används naturligt är dessutom värd att läsa.
Bokhororna är med förresten. Alla fem, utställda på galleri Bak och Fram som ägs av Jöns Larsson (som pratar precis som Henrik Larsson) och hans fru Stina Vinglas.
Oliver C. bidrar dessutom med en hel del kloka ord:
”En fryst elefant kan man verkligen inte tina på bara en timme.”
”Arbete har inget med trivsel att göra.”
”En vinnarskalle, är en vinnarskalle, är en vinnarskalle.”
”All litteratur handlar om hur och inte vad.”
”Man kan inte göra en omelett utan att krossa ett eller helst fler ägg.”
”Inget svar är också ett svar.”
Det galnaste partiet i boken är dock kulturchefens samtal med en barnskötare som älskar bowlingklot mer än barn, en brandman som brukar knocka sin åttaåriga son i varje boxningsmatch, ett vårdbiträde som hatar när patienter kissar på henne, en städerska som roar sig med att smeta in avföring på andras kläder och skor och en busschaufför som aldrig åker buss om det inte är han som kör. Ett samtal som är som en bok i boken. Deras råd till dem som vill välja deras yrken är fantastiska.
Det skulle kunna vara så att Kulturchefen är en bok att älska eller hata då den är minst sagt annorlunda. Jag måste dock säga att jag definitivt älskar den och att jag älskar att hata Oliver C. Johansson. Han är inte trevlig, men kulturellt belevad och ganska intressant. Ett ego att förundras över. Själv förundras han kanske mest av att Simone de Beauvoir inte valde bibliotekarieprofessionen och sörjer den storhet som yrket troligen haft om hon valt det.
Kulturchefen ges ut av Tusculum Förlag och är den första e-bok jag läst. Jag måste säga att det är format jag gillar. Det var också riktigt enkelt att låna e-böcker på biblioteket. De försvinner automatiskt då 28 dagar gått, så böter kanske blir ett minne blott. Dessutom behöver e-böcker sällan reserveras, varvid många reservationsavgifter kan sparas in. Fler e-böcker till iPaden alltså!
Sannerligt roligt sammanträffande med våra reservationer idag – och de första e-böckerna och allt 🙂 Nu måste jag genast läsa den här fortsättningen också!
De här böckerna är så fantastiskt absurda! Jag har inte läst något liknande.
Älskar dem båda! Frågan är om inte Kulturchefen är ännu lite roligare än den förra.
hahah, om jag ramlar över boken, så ska jag läsa den.
Låter intressant, ska kolla in den 🙂