Jag har en bokblogg som ni vet. Alltså skriver jag upp alla lästa böcker här. Jag behöver således ingen läsjournal. Men OM jag hade behövt en skulle jag gärna vilja ha den här från Moleskine. Enkel och snygg. Och så finns det ett bokmärke i. Och klistermärken.
Kanske jag behöver en bok att skriva upp läsa böcker i ändå. Bloggen skulle ju kunna försvinna (hemska tanke) och ibland befinner jag mig faktiskt en liten bit ifrån en dator.
Varje år tänker jag att jag ska läsa den bok som prisas i Orange Prize for Fiction. Igår kväll strax efter 19.15 avslöjades att vinnaren 2011 heter Téa Obreht en serbisk/amerikansk författare vars The Tiger’s Wife är en debutbok. Det var lite kul att priset gick till en debutant, men jag trodde nog mest på Nicole Krauss. Ungdomspanelen röstade fram Room som vinnare och den tyckte jag mycket om.
Téa Obreht föddes i forna Jugoslavien 1985 och växte upp i Belgrad. 1992 flyttade hon med sin familj till Cypern, därefter till Egypten och nu är hon bosatt i USA sedan 1997.
Jag vet inte mycket om boken, men den ska handla om en tiger som rymmer från zoo och vandrar kring på Balkan. Huvudpersonen är dock en ung, kvinnlig läkare som arbetar i ett barnhem i det krigshärjade området. Måste erkänna att det var den bok bland de nominerade som jag lockades minst av, men den torde vara läsvärd då den vann.
Här kan du köpa tidigare prisade böcker. Det finns en hel del pärlor bland vinnarna helt klart. Även de böcker som fanns med på årets och förra årets korta lista går att köpa.
Det finns några platser kvar och det skulle vara jättekul om just du kom till Göteborg på bokbloggarträff 20/6 kl. 18.00. Läs mer här.
Boknörderi på högsta nivå kan vara en skön balans till alla brännbollsträffar, sommarfester och skolavslutningar. Och nej, du måste inte ha en superaktiv bokblogg för att delta. Det funkar bra med en stor kärlek till böcker och en vilja att prata om dem mycket, länge och intensivt.
När jag läste Någon sorts frid hade boken funnits i pocket ett tag. Efter några rejäla sågningar var jag minst sagt skeptisk, men den fick ändå följa med till Spanien i brist på andra deckare. Det är jag glad för, då jag tyckte att den var riktigt, riktigt bra. Nu har även del 2 Bittrare än döden kommit i pocket och den läste jag på tåget fram och tillbaka till Stockholm i förra veckan. Insåg idag att jag glömt skriva om den.
Bittrare än döden var nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare förra året, ett pris som för övrigt vanns av G W Persson. Ännu ett skäl att läsa något av honom då hans bok måste vara något in i hästeväg för att vinna mot Camilla Grebes & Åsa Träffs spännande historia.
Det är en annorlunda sorts deckare som Grebe & Träff skriver. Det är få poliser, i princip ingen utredning utan istället är det tre terapeuter vi får följa. I mötet med sina patienter leds de också in i en hel del skumma saker. Ibland blir de lite väl involverade och kanske är det vad som irriterar vissa läsare.
Jag köper konceptet helt och fullt och tycker att det är kul att följa Siri, Aina och deras, nu ganska nedbrutna, kollega Sven. Den här boken är skriven på ett mer rättfram sätt än debuten. Det känns som om deckarsystrarna har hittat sin egen röst och till min glädje har de släppt det uttjatade konceptet att låta mördaren komma till tals i kursiva partier. Istället skriver de på ett helt eget sätt, mer likt klassiker som Maria Lang och Maureen O’Brien än andra nutida deckarförfattare. Nu är det här ingen mysdeckare, kanske inte heller en pusseldeckare trots att antalet personer är ganska begränsat, men snarare i sättet brottet blir löst. Inte genom polisarbete, utan av privatpersoner.
Extra verklighetsförankring får berättelsen genom en rad protokoll från bvc, skola, socialtjänst och andra som mött en mamma som är orolig för sitt barn. Ett barn som inte utvecklas som alla andra. Ett barn som inte får den hjälp som skulle behövas. Skrämmande och säkert inte ovanligt.
Jag drar paralleller till Katarina Wennstam och hennes trilogi om utsatta kvinnor. Grebe & Träff följer i hennes anda i och med denna starka och viktiga bok. Precis i inledningen av boken misshandlas en kvinna till döds i sitt hem, medan hennes lilla dotter tittar på. Utsatta kvinnor är temat i den här boken.
Siri och Aina startar en samtalsgrupp för kvinnor som varit utsatta för våld. Vi får träffa kvinnor, unga och gamla, flera av dem har blivit misshandlade, en av dem våldtagen. Många starka, fruktansvärda kvinnoöden som verkligen berör. I den trygghet som gruppen ger dem vågar de berätta sina historier. De söker stöd hos varandra och börjar umgås även privat.
Siri blir väldigt engagerad i en av tjejerna, Kattis, nästan för engagerad. Det är lätt att förstå, då Kattis öde är gripande. Misshandlad av en pojkvän som inte kan släppa henne. Han följer efter henne och börjar också bli obehaglig gentemot Siri. Inte konstigt att detta får Siri att fundera över om det verkligen finns något sådant som lycklig kärlek. Hennes livs kärlek är död och hon har svårt att släppa in någon ny i sitt liv. Detta trots att det faktiskt finns en ny man. En man som älskar henne och vill leva med henne. Problemet är att Siri inte riktigt vet vad hon känner.
Jag tycker mycket om Bittrare än döden, det har ni säkert förstått. Det är en välskriven och engagerande spänningsroman. Personerna är lätta att identifiera sig med och jag tycker speciellt mycket om Siri. Henne vill jag gärna läsa mer om!
När kommer bok tre?
Boken är ett recensionsexemplar från Månpocket.
Varje dag läser jag bokbloggar och varje dag blir min lista på böcker jag vill läsa längre och längre. Jag klickar mig in på någon internetbokhandel och kollar priset på böckerna. Finns de i pocket klickas de in i kundvagnen om inte surfar jag vidare till mitt lokala bibliotek som har en alldeles ypperlig hemsida. Finns boken inne reserverar jag den. Ja, ni läser rätt, jag reserverar den både om det är kö och när den finns inne. En gång har det nämligen hänt att en bok som fanns inne när jag satt vid mitt skrivbord på jobbet, var utlånad när jag kom till biblioteket mindre än en minut senare. Tala om ångest.
För att stödja mitt bibliotek och dessutom undvika liknande fadäser i framtiden, betalar jag gladeligen de 5 kronor det kostar att reservera en bok. Detta trots att den kanske står på hyllan. Undantaget om boken är skriven av någon obskyr poet och bara varit utlånad en gång de senaste tre åren. Då känner jag mig ganska säker. Ganska.
Om boken är dyr och inte finns på biblioteket alls skickar jag självklart en inköpsförfrågan som oftast brukar gå igenom. Förutsatt att boken inte är skriven av någon som ingen läst något av de senaste tre åren. Det, mina vänner, kallar jag vardagslyx.
Summa hittills idag: tre nya böcker i kundvagnen på adlibris, två böcker reserverade och ett inköpsförslag skickat. Vi stödjer alltså varandra, mitt lokala bibliotek och jag. Ibland tjänar de dessutom pengar på att jag hellre bär hem böcker än lämnar tillbaka dem.
Jag var tvungen att räkna på fingrarna för att komma fram till att K är bokstaven 11 i alfabetet. Ungefär så med är min hjärna just nu. Just nu är det lite K som i Kaos, men snart är det istället dags för K som i kontemplera då det börjar närma sig semester.
Kontemplera tillhör förresten mina favoritord. Borde samla ihop favoritord i ett inlägg snart. Ni hade många fina förslag.
De fem ord du ska associera till boktitlar är dock några andra:
Katt
Krig
Konstnär
Krävande
Kalabalik
Använd orden och koppla dem till en, två, tre, fyra eller fem boktitlar. Lite som en böckernas Så ska det låta, men utan någon hysterisk programledare.
Kalabalik är det rätt ofta här hemma, men det finns det ingen bok om. Däremot läser vi ofta om Hotell Gyllene Knorren och där är det definitivt kalabalik. Det ständiga kriget med familjen Grossman i det fina hotellet är krävande. Ja, allt som har med hotellet att göra är rätt krävande om man ska vara ärlig.
När det gäller katter måste jag för tusende gången återvända till Emily och böckerna om henne skrivna av L M Montgomery. Emilys katter är från början ett stort stöd. Jag ville alltid ha en katt att söka tröst i, men vår kanin fick funka. Den var lika tam som en hund och älskade att kela.
Och så slutligen konstnär. Jag kom att tänka på en bok jag läste för väldigt länge sedan och älskade då, Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. Tyvärr minns jag inte mer än att den var bra och att det hade något att göra med konst.
Del två handlar som vanligt om att presentera en karaktär med för- och/eller efternamn på veckans bokstav som vi nu vet är K.
Veckans karaktär måste självklart bli Katniss, den stora hjältinnan i Hungerspelstrilogin. Tala om modig tjej. Det var riktigt kul att följa henne. Och spännande självklart, det är riktigt spännande trots att jag var besviken på den avslutande delen Revolt.
Det är lite förutsägbart att ställa en fråga om kärlek på K, det erkänner jag, men så får det bli ändå. När jag och Fiktiviteter i söndags presenterade tio bokbloggarbudord var kärleken till böcker och författare central.
Ett handlade om att du ska ha många litterära gudar, ett annat om att du aldrig ska svika dina favoritförfattare och ett tredje att du ska ge dina favoritförfattare den kärlek de förtjänar. Så nu vill jag veta lite om din kärlek till författare.
Det blir en till tre författare, beroende på hur dina favoriter ser ut.
Vem är din största litterära gud?
Gud är kanske ett opassande ord, men min största favorit någonsin är nog ändå (hmmm, svårt det här, ja har tänkt många varv) Per Anders Fogelström. Jag måste säga att hans böcker betyder mest, då de förde mig in i vuxenböckernas värld.
Vilken favoritförfattare finns kvar sedan barndomen?
Återigen L M Montgomery som dyker upp i mina tankar väldigt ofta fortfarande. Jag har läst hennes böcker hur många gånger som helst och drömmer om att resa till Prins Edward Island, Halifax och andra platser i hennes böcker. Riktigt coolt hade det också varit att vara med på en LMM Conference vid Prince Edward Island University.
Vilken författare får all din kärlek just nu?
Just nu är jag lite besatt av Nina Bouraoui, men jag läser mig igenom hennes böcker långsamt för att inte bli utan. Hon tillhör definitivt de författare jag hade börjat stamma och rodna inför om jag fick äran att träffa henne.
Tre frågor idag alltså. Lycka till!
Jag var tvungen att räkna på fingrarna för att komma fram till att K är bokstaven 11 i alfabetet. Ungefär så med är min hjärna just nu. Just nu är det lite K som i Kaos, men snart är det istället dags för K som i kontemplera då det börjar närma sig semester.
Kontemplera tillhör förresten mina favoritord. Borde samla ihop favoritord i ett inlägg snart. Ni hade många fina förslag.
De fem ord du ska associera till boktitlar är dock några andra:
Katt
Krig
Konstnär
Krävande
Kalabalik
Använd orden och koppla dem till en, två, tre, fyra eller fem boktitlar. Lite som en böckernas Så ska det låta, men utan någon hysterisk programledare.
Del två handlar som vanligt om att presentera en karaktär med för- och/eller efternamn på veckans bokstav som vi nu vet är K.
Det är lite förutsägbart att ställa en fråga om kärlek på K, det erkänner jag, men så får det bli ändå. När jag och Fiktiviteter i söndags presenterade tio bokbloggarbudord var kärleken till böcker och författare central.
Ett handlade om att du ska ha många litterära gudar, ett annat om att du aldrig ska svika dina favoritförfattare och ett tredje att du ska ge dina favoritförfattare den kärlek de förtjänar. Så nu vill jag veta lite om din kärlek till författare.
Det blir en till tre författare, beroende på hur dina favoriter ser ut.
Vem är din största litterära gud?
Vilken favoritförfattare finns kvar sedan barndomen?
Vilken författare får all din kärlek just nu?
Tre frågor idag alltså. Lycka till!
Och du, berätta gärna när du svarat i din blogg så att vi andra kan få njut av dina svar.
När prins Charles precis förlovat sig med Diana Spencer får han frågan om han är kär. Prinsen svarar ja, men tillägger ”whatever ’love’ means”. Och världen skrattar förtjust åt prinsen med humor.
Just där startar historien om den så kallade kärleken i Liv Strömquists fantastiska Prins Charles känsla. Därefter får vi träffa fyra komiker som tjänar enorma summor genom att skämta om kärlek. De är alla vita, mörkhåriga, har skjortan nedstoppad i byxorna och de känner sig kvävda av sin fru. Om sanningen ska fram är de riktiga mansgrisar som helst glor på sport, talar illa om sin mamma och drar sexistiska skämt. Och världen skrattar. Varför?
Vårda en man-VM är också ett tänkvärt kapitel. Varför nöjer sig kvinnor med att vara behövda och kallar det kärlek? Och varför vill en man, som egentligen inte vill fångas i äktenskapets bojor, ändå ha någon som tar hand om honom? Är det inte en konstig så kallad kärlek? Funderingen kring hur det hade sett ut om det varit gamla, alkoholiserade damer som var kända är träffande. Hade det då stått unga, vackra män på rad för att få vårda dem? Och hade de inte kallats lycksökare om de gjorde det? För vilken ung man vill på allvar ta på sig den kvinnliga, vårdande rollen. Tänk att sjunka så lågt. Om mannen har en dotter är dock allt löst, då kan ju dottern vårda såklart. Kvinnor är ju så mycket bättre på det.
Är det så att hjärnan inte kan skilja på kärlek och hat? Är det därför både kvinnor och män inte sällan blandar ihop dessa känslor? Kan man till exempel slå den man älskar? Kan man älska den som slår? I exemplet med Whitney Houston och Bobby Brown verkar det onekligen så och de är tyvärr inte ensamma.
Strömquist ger oss också en lektion i hur det kom sig att sex och äktenskap kopplades ihop och dessutom varför det påstås att mäns sexualdrift är så mycket större än kvinnans. Klart män måste gå till prostituerade då. Äganderätten är viktig, men det är viktigast att kvinnan följer de regler som finns inom äktenskapet. I alla fall förr. Eller hur det nu var.
Vilka är våra mest älskade torskar? I boken finns svaret. Vi får också veta varför patriarkatet lyckats hålla sig levande så länge trots att könsmaktsordningen innebär att kvinnor ger och män tar. I alla fall när det handlar om kärlek och makt.
Kärlek är viktigt i dagens samhälle och alla vill hitta någon att dela sitt liv med. En perfekt partner. Inte sällan kanske man ändrar sig själv för att få den där perfekta partnern. Strömquist använder Collins för att förklara vad ”kärlek” är.
”Kärlek” uppstår alltså ur förhandlingsprocessen om ett exklusivt och relativt permanent kontrakt om sexuell äganderätt mellan fria individer.
Visst låter det romantiskt. Viktigt också att det handlar om ett heterosexuellt par där mannen är längre än kvinnan. Man vill ju inte bryta normen.
Liv Strömquist ger oss en lektion i jämställdhet och genus genom serierutor som är både dräpande och tänkvärda. Hon diskuterar normer, både för kön och för sexualitet och hon gör det bra. Det kan vara den bästa feministiska bok jag någonsin läst. Vixxtoria går inte så långt att hon kallar den bok, men ger den titeln ”en grafisk C-uppsats i genusteori”. Vi är dock rörande överens om att Prins Charles känsla är en läsupplevelse utöver det vanliga.
Queerteoretikern Judith Butler menar att heterosexualitet är inlärt och Strömquist är inne på samma linje. Jag håller med om att det finns allt för många normer i samhället som vi inte låter våra barn bryta, vilket i sin tur leder till att könsroller cementeras och så sitter vi där i ett begränsande sammanhang. Dessutom har vi blivit så vana vid dessa normer att många hävdar att könsrollerna är både naturliga och till och med självvalda. Vi fostras in i en heteronormativitet genom att härma andra och lär oss således att heterosexualitet är det enda rätta. Efter att ha läst Liv Strömquists bok och en artikel om Judith Butler i DN blir jag sugen på att läsa vidare.
Jag vill samtidigt passa på att tipsa om den tänkvärda och roliga boken Hetero av Sandra Dahlén där hon vänder och vrider på heterosexualitet på ett sätt som brukar göras med det som anses avvikande, inte med normen.
Se, nu har er läslista kanske blivit lite längre. Ni får hur som helst inte missa Prins Charles känsla, som är en riktig pärla.
Grupptryck är bokbloggosfärens bästa vän. När nu både Johnna L och Bokbabbel skrivit om vilka baksidor som lockar och vilka som inte gör det kommer här min variant.
Står följande på baksidan blir reaktionen:
Vill gärna läsa om: livskriser (för vuxna eller tonåringar), nutid, vänskap, 30-40-åringar, poetiskt, vackert språk, intressanta människoöden (gärna om kvinnor), historier från länder jag inte vet mycket om, aka-porr, sorg, spänning, leta efter någon viktig person, t.ex. mamma, gripande (kan vara både hiss och diss).
Är tveksam till: romantiskt, historiskt (okej för 1800-tal, men inte tidigare), märkeskläder och shopping (skor är om möjligt ännu värre), eländiga barndomsskildring (står det gripande barndomsskildring blir jag riktigt skeptiskt), skröna, våld, fantasy, charmig, släkthistoria (med tillägget ”som spänner över generationer”), mustig (i kombination med skröna blir det big no-no).
Big no-nos: BOATS, memoarer av/om ointressanta personer, böcker om antiken eller liknande, science-fiction, hysteriskt rolig (är det inte Loe går det bort).
Favoritmiljöer: Storbritannien (gärna London, Brighton, Oxford, Cornwall), Frankrike, nutid i Afrika, Asien, Göteborg, USA (gärna Boston, New York), Australien.
Tilläggas skall att vissa författares böcker inte ens tas ner från hyllan oberoende av vad de handlar om.
Vilken underbar bok jag läste igår i mitt ”vidgavyernaprojekt”. Jag är ditt fan in i döden av Coco Moodysson, en bok om ett av mina favoritband the Cure och en konsert som fansen väntar på. Platsen är London och året är 2009.
Varje kapitel har fått namn efter ett vanligt ord i the Cures låtar. Första kapitlet heter Never, ett ord som förekommer hela 238 gånger. Det följs av Love (237 gånger), Want (198 gånger) osv.
Huvudpersonen IfOnly2Night har lärt känna KevinTheCurefan och andra inbitna älskare av Robert Smith via ett internetforum. Nu ska hon äntligen se sin första konsert med sitt favoritband. Ett gäng fans träffas innan och diskuterar sina erfarenheter av bandet och IfOnly2Night kör en monolog innehållandes all fakta hon kan om sin favoritsångare, samtidigt som KevinTheCurefan räknar upp sina tidigare nitton konserter för alla som vill lyssna.
Robert Smith var anledningen till att mitt hår var svart och mina kläder likaså under en period. Tyvärr fanns inte en enda depprockare till på skolan så jag fick kombinera kärleken till the Cure med kärleken till Bros och New Kids on the Block för att smälta in lite. Det säger sig själv att endast de förstnämnda tillhör den musik jag fortfarande lyssnar till med behållning.
När jag gick i nian fick pappa två biljetter till the Cure på Scandinavium i en företagsloge. Ingen ville gå med. Det är en sorg jag fortfarande bär med mig. På riktigt. Syrran hade handbollscup, annars hade hon kanske räddat mig, men själv varken fick, eller ville jag gå.
Kanske behöver du gilla the Cure för att fullt ut uppskatta boken, men den kan säkert läsas med behållning en då, då det är en underhållande och absurd berättelse om riktigt inbitna (somliga skulle kalla dem galna) fans. En vuxnare och mer nutida variant av den ungdomshysteri som skildras i Jag tror jag älskar dig.
Jag älskar den här boken. Illustrationerna är fantastiska, historien charmig och rolig och personerna helt underbart galna. Mest gillar jag de tre Robert Smith-kopiorna från Italien som mobbar en kompis för att han snarare ser ut som någon ur Thompson Twins än Robert. Tala om förolämpning.
Jag kommer att läsa Jag är ditt fan in i döden många gånger till innan biblioteket vill ha den tillbaka. Eller så köper jag den. Det finns alltid ett skäl att köpa en bra bok, eller hur?
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.