Den pocketbok jag läser för tillfället får äran att husera i mitt fina, knallrosa pocketfodral. Just nu har Norrlands svårmod av Therése Söderlind parkerat sig där länge, länge. Jag kommer inte vidare och jag vet egentligen inte varför. Det låter ju så bra och historien borde vara spännande, men det funkar inte. Jag har läst drygt hundra sidor och nu ger jag upp.
Är det någon som läst och älskat får ni gärna skriva och argumentera för varför boken borde bli läst, så kanske den får en ny chans när jag kommer hem.
Jag har inte läst den, men av det jag hört om den så kanske den bör läsas för att man ska förstå hur det som hände i Bjästa kunde hända.
Jag tänker att den borde vara bra, den låter bra, men jag fångas inte alls av personerna tyvärr.
Den gav jag också upp. Pappa tyckte den var så fantastisk att jag verkligen såg fram emot att läsa den, men nej. Jag fattade inte grejen alls. Vad skönt det känns att jag inte är ensam om det.
Säger detsamma, skönt att jag inte är ensam. Men vad hittade din pappa som vi missade? 😉
Jag vet inte, och det märkliga är att han brukar ha så väldigt bra boksmak annars. Det är nog första gången vi haft olika åsikter om en bok tror jag.