Lyrans bästalista betas av i maklig takt. Idag tänkte jag skriva lite om Bästa arbetarskildringen och tänker då faktiskt inte skriva mer om Stadserien, trots att den definitivt platsar och kanske borde vunnit. Jag vill dock lyfta fram en nyare bok som drabbade mig hårt då jag läste den, nämligen Mig äger ingen av Åsa Linderborg.
Det är en gripande, sorglig men varm berättelse om en pappa och hans dotter. En pappa som inte riktigt vet hur han ska förhålla sig varken till livet eller döden, som försöker sköta jobb och familj, men super bort det mesta. Fascinerande är också den mamma som hela tiden håller sig i bakgrunden och på ett sätt offrar sin dotter för att slippa känna att hon lämnar sin förra man i ensamhet. Hon lämnar det finaste hon har, för att han ska slippa vara ledsen.
Att pappan är arbetare blir en viktig del av hans identitet, på gott och ont.
Ja, dette er ei sterk forteljing!