Och med ett med ett skratt
blev han fri, sprang han upp, fick han flickan fatt
och han drog henne tätt
mot sin mun för att kyssa sig munnen mätt,
och hon klängde sig fast,
och hon snyftade till och i gråt hon brast,
och hon sökte hans blick,
och en glimt av hans innersta själ hon fick.Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.
När jag läste Litteraturvetenskap för sisådär hundra år sedan skrev jag en B-uppsats om Gustaf Frödings dikt En morgondröm. Jag analyserade dikten, kommenterade andras analyser och skrev också om det rabalder som dikten väckte. Fortfarande hör denna då kontroversiella dikt till mina favoriter.
1896 funkade det sådär att skriva om sex på ett sådant sätt, medan vi idag knappt höjer på ögonbrynet. I DN skriver Leif Zern om den upprättelse som Fröding fått efter sin död. Han skriver också om hur författaren tagit plats bland andra poeter i Siri Hustvedts bok The summer without men. En intressant artikel.
I år är det hundra år sedan Gustaf Fröding dog, vilket uppmärksammades av Jesper Högström här.