Om att höras men inte synas

Sekwa är ett favoritförlag som ger ut böcker av främst samtida kvinnliga författare som skriver på franska. Den senaste i raden av unga fransyskor som jag läst är Céline Curiol, journalist som skrivit två fackböcker, men vars skönlitterära debut Utrop gavs ut på svenska 2008.

Huvudpersonen är en ung kvinna utan namn. Självklart har hon ett, men vi får inte veta det. Få får se henne, ännu färre får se hennes riktiga jag, men många hör hennes röst dagligen. Hon arbetar nämligen som utropare på gare du Nord och informerar alla resenärer om avgångar och ankomster. De känner hennes röst, men vet ingenting om henne.

Det tar ganska lång tid innan ens vi läsare får lära känna henne. På jobbet gömmer hon sig bakom en professionell röst och i vardagen spelar hon inte sällan roller. Den enda hon tror sig vara sig själv med är mannen med stort M som hon är sanslöst förälskad i. Somliga skulle till och med kalla det besatthet. Han lever dock med en annan kvinna, den änglalika Ange.

Det här är en annorlunda, vacker och poetisk bok. Vi får följa en namnlös, olycklig kvinna som älskar att delge oss detaljer om allt möjligt viktigt och oviktigt. På ytan händer det kanske inte så mycket, men därunder pågår massor. Jag tycker verkligen om huvudpersonen, men tycker också grymt synd om henne. Hon är olycklig och ibland mer än lovligt knäpp. Vem drar lögner så långt att de leker prostituerade på riktigt? Huvudpersonen gör det och mycket annat absurt och obegripligt. Hon utsätter sig för risker och jag vill både skälla ut henne och ge henne en stor kram.

Det går det inte att låta bli att älska denna namnlösa kvinna. Hon är som ett barn som inte vet bättre. Ett barn som behöver omsorg. Ett barn som fick livet förstört och därför vuxit upp till en väldigt osäker och annorlunda vuxen.

Jag läser gärna mer av Céline Curiol, som trots att hon är journalist lyckas med bedriften att skriva riktigt, riktigt vackert. Utrop är en annorlunda läsupplevelse som kommer att stanna inom mig länge, länge.