Har just varit ute på en lång och tämligen rask promenad i sällskap av Yukiko Duke som bjöd på ett riktigt bra sommarprogram. Det är perfekt att lyssna på sommar på podradio, då jag ofta tycker att musiken är rätt tråkig. Nu hade visserligen just det här programmet musiken kvar. Yukiko berättade om hur det är att ha två språk och leva i två kulturer. Intressanta tankar kring skillnaden mellan japanskan och svenskan, samt mellan de två länderna.
Hon berättade också om hur hennes mormor överlevde atombomben i Nagasaki trots att hon befann sig mitt i stan och hur hon själv överlevde en minst sagt livfarlig situation i Kambodja många år senare.
Andra personer jag lyssnat på i sommar är Patrik Sjöberg, som hade mycket spännande att säga, men som tyvärr verkade väldigt nervös och läste allt innantill på ett lite väl entonigt sätt. Synd.
Henrik Larsson började också lite stelt, men sedan tog han sig. Gillar du fotboll är hans program ett måste. Riktigt underhållande och väldigt personligt.
Ännu mer personligt och också intressant för den fotbollsintresserade var Pia Sundhagens program. Riktigt kul att få höra hennes syn på livet i allmänhet och fotboll i synnerhet. Jag hade nog inte riktigt fattat hur stor hon är, eller hur bra för den delen.
Claes Hultings program är nog ändå det mest gripande. När jag förstod att han skulle dyka och att det är så där som han skadade sig skrek jag ”neeeej” rakt ut. Klart han inte skulle dykt, men det gjorde han. Att inte acceptera sitt handikapp, men att lära sig leva så bra som möjligt med det, var hans budskap.
Grät gjorde jag då Timbuktu berättade om bilolyckan han varit med om, men allt var inte sorgligt i programmet.
Mest roligt, men lite allvarligt ändå var Mark Levengoods program, som till stor del handlade om ett hus som han fått på ett minst sagt annorlunda sätt. Ett mycket fint program.
Clara Lidström visste jag ärligt talat inte så mycket om, mer än att hon bloggar, men hon bjöd på ett trevligt och tankeväckande program om varför hon valt att bo på landet och varför hon bloggar om det hon gör. Vi tycker inte samma om allt direkt, men det var ett hörvärt program.
Maria Wetterstrand inledde programmet starkt och jag gillar hennes syn på skolan och lärare. har lite kvar att lyssna på. Det får bli nästa promenad, eller nästa gång jag lagar mat.
Det finns en hel del program kvar att lyssna på. Bra, då blir det många promenader.
Vilka program rekommenderar du?
Jag håller med dig om att poddversionerna är bra – jag kör dem när jag åker tåg!
Jag gillade också Marks roliga ton, men annars tycker jag att Dilsa Demirbag-Stens sommarprat var väldigt starkt och berörande. Lyssnade även i dag på Helena Bergströms, som var personligt och underhållande.
Hade dock väldigt svårt för Brunnberg, som jag försökte mig på men hade oerhört svårt att hänga med i. Han lät bara gammal och gnällig och det är väl inte det som sommarpratet är till för?
Gillade Yukiko mycket, allt hon gör blir liksom genuint. Torgny Lindgrens var också riktigt bra, personliga minnen med allvar i botten. Håller med om att Dilsas var riktigt bra också, precis som hennes böcker!
Jag tycker tvärt om att musiken ger en extra dimension, kommer personen ytterligare mer in på livet och det händer att jag funderar på vilka 10-12 låtar som skulle få representera mitt liv. Håller med om de du nämner, utom Mark (jag tyckte hans prat var lite blekt och ointressant) Sylvia Schwaag Serger var en liten överraskning med intressanta perspektiv men jag har många kvar att lyssna på!
Bra musik är bra, som min hade varit, men ta t.ex. Claes Hulting som berättade en intressant historia, men spelade vansinnigt jobbig och knäpp jazz. Hade funkat bättre utan. Dessutom måste man ta så långa promenader om musiken är med.
det har varit många bra sommarpratare
Timbuktus och Henkes är det bästa jag lyssnat på hitills. Jag håller på att lyssna genom podversionerna och har kommit tilloch med Sven Nylander.
Jag kan rekommendera Nanne Grönvall (otippat va?, Ville Virtanen och Beate Grimsrud.
Nanne var otippat! Ska också lyssna mig igen programmen tänkte jag, men hennes hade jag nog hoppat över… De andra två tillhör dem jag tänkt lyssna på redan innan.
Karin Broos, Freddie Wadling, Lars Ohly… De är de jag kommer att tänka på på rak arm.