Det där med mindfulness

En del av mig blir så provocerad av böcker som handlar om att ta det lugnt och leva i nuet. Mest för att de ibland tenderar att bli nästan religiösa i sin övertygelse om att de upptäckt den enda sanna vägen. Samtidigt är mindfulness till stor del något jag kan ställa upp på. Det är en sund inställning till livet och i boken Mindfulness för föräldrar av Heidi Andersen och Anna-Maria Stawreberg handlar det om hur livet med barn kan bli lite mer harmoniskt.

Jag är rätt stolt över vår sommar. Vi har levt mycket i nuet och på ett sätt gjort väldigt lite, samtidigt som vi har ägnat en massa tid åt att bara vara med våra barn. Det känns som om sommaren varit lång och räknat i pussar och kramar har den också varit mycket innehållsrik.

Nu gäller det att hålla kvar förmågan att mota bort stress och irritation i vardagen. Det är inget nytt och revolutionerande som avslöjas i den här boken, men jag gillar tonen och synen på oss föräldrar. Det gäller att vara snäll mot sig själv i alla lägen. Klart alla vill vara bra föräldrar och för mig betyder det att jag vill ge mina barn tid. De har inte en massa fritidsaktiviteter och vi har inte en massa saker planerade varje helg. Ingen av oss vill eller orkar det, men inte sällan får jag dåligt samvete över att vi träffar för lite folk. Kanske tycker barnen att de har en fattig vardag?

Men nej, jag tror inte det. Man måste ingenting egentligen. Det som skrämmer mig är hur lätt det är att halka tillbaka in i stressen och glömma att vara närvarande. För det är just närvaro som mindfulness handlar om. Jag försöker att tänka på det. Bäst är det när jag går ur bilen hemma på eftermiddagarna. Jag försöker hinna njuta av tystnaden, kanske lyssna på fåglarna som kvittrar, ta några djupa andetag. Vi bor mitt ute i ingenstans och jag som trodde att jag var en riktig stadsmänniska älskar det. Inte när jag behöver åka buss i hundra år för att träffa vänner i stan, men annars. Det är tyst, lugnt och rogivande.

Ett annat tillfälle som jag gillar är när jag kommer till förskolan för att hämta barnen och de få sekunder jag kan iaktta mina fina barn innan de ser mig och sedan kramarna.

Jag gillar att Mindfulness för föräldrar ger en mindre rosa bild av föräldraskapet. Dessutom ges praktiska tips på hur livet med barn kan bli mysigare. Viktigast är kanske att se verkligheten som den är och inte som vi vill se den. Dessutom att inte tolka in så mycket i det som sägs. ”Oj vad stökigt” behöver inte betyda ”Vad dåligt att du inte städat”, men jag är expert på att tolka det så. Att skuldbelägga mig själv.

Mindfulness för föräldrar är en bra bok så här inför hösten då i alla fall jag vill försöka ha kvar den goa och avslappnade sommarkänslan länge, länge. En praktisk bok med många konkreta tips och exempel från andra föräldrar. Lättläst och användbart. Sedan gäller det ”bara” att komma ihåg att andas och säga något käckt som inleds med ”jag förstår att…” till sina barn när allt är kaos på morgonen, istället för att muttra något irriterat.

 

2 reaktioner på ”Det där med mindfulness”

  1. Blir sugen på att läsa! Är väldigt förtjust i konceptet mindfulness över huvud taget (brukar annars vara allergisk mot allt som andas självhjälp och ”andlighet”). Kan vara välbehövligt inför den långa, långa overall- och snöslasksäsongen…

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen