Om identitet utifrån och in

Vad gör dig till den du är? Går det att se på utsidan vem som gömmer sig längs därinne i dig? Går det att gömma sig bakom en fasad och vad händer om den fasaden förändras drastiskt?

Jessica Schiefauers nya bok heter Pojkarna och handlar om de tre tonårsflickorna Kim, Bella och Momo. Pojkarna är inledningsvis något hotfullt. De finns på skolan och de tar sig friheter som flickorna aldrig skulle ta sig. De tar sig friheter för att de kan och får. Blickar, kommentarer och ibland till och med ett obehagligt kladdande. Vem gav dem rätten att bete sig så vidrigt?

Än så länge lever de tre flickorna i en ganska oskyldig fantasivärld. En värld där Bellas frihet ökar de två andras. Hon som har tillgång till pengar och dessutom en stort och fint växthus. Det är där de träffas om nätterna och klär ut sig till dem de hellre vill vara. I fantasin är de mäktiga varelser och deras vardagliga osäkerhet försvinner bort.

En dag får Bella en låda med nya fröer och växter till sitt växthus. Inget konstigt med det egentligen, då Bella är näst intill besatt av att samla nya och udda växter i sitt personliga paradis. Bland de beställda växterna finns en planta som verkar ha råkat hamna i paketet av misstag. Den växer och och får frukter med nektar i. En kväll prövar de tre vännerna att dricka en droppe från en av dessa frukter och då börjar riktigt konstiga saker att hända. Borta är deras flickkroppar och mellan benen dinglar nu en snopp. Den natten deltar de i en maskerad som inte liknar någon annan. Och natten därpå och nästa och nästa. Kim är den som njuter mest av sitt nya liv helt klart.

I ett brev från förlaget berättar Jessica Schiefauer hur boken växte fram. Att Kim först var en person som egentligen inte hade något tydligt syfte. Sedan stod det klart att hennes dröm var att pröva en roll som hon aldrig trott sig kunna spela. Hon vill vara pojke.

Vi talar ofta om att vårt samhälle är individualistiskt och att alla har rätt att gå sin egen väg. Sanningen är dock en annan. Det finns få roller att välja mellan och de är alla begränsande. Inte konstigt då att Kim inte nöjer sig med att spela någon av de flickroller som finns att välja på. Inte konstigt att hon väljer en roll som är så långt ifrån någon av dem som möjligt.

Som pojke blir Kim en annan. Hon gör saker som hon aldrig drömt om att göra. Hon blir inte vilken pojke som helst, utan en totalt utan gränser. Hon dricker öl, slåss, begår inbrott, snor bilar och hela tiden i sällskap med Tony.

Först blev jag riktigt irriterad på den stereotypa bild av killar som förmedlas, men sedan inser jag att det inte handlar om annat än att Kim vill söka sig så långt bort från sitt gamla jag som möjligt. Hon älskar sin pojkkropp, älskar det liv hon nu kan leva och har svårt att sluta ta av blommans nektar, trots att hon riskerar att döda den.

Det är riktigt spännande att följa flickornas nattliga äventyr. Hur annorlunda världen blir och hur annorlunda möjligheter man får när kroppen blir en annan.  De där facken som vi placerar människor i är inte alltid så bekväma att vistas i . De är trånga och fler borde tillåtas att lämna dem.

Jag tycker mycket om den historia Jessica Schiefauer delger oss. Jag tycker om hur hon leker med könsroller, fördomar och hur hon vågar ifrågasätta de begränsningar som livet innebär. Det är också en fin och annorlunda berättelse om vänskap, både mellan tjejer och killar. Det enda jag har att invända mot är att Schiefauer ibland lockas att beskriva verkligheten i lite väl mycket svart och vitt, trots att syftet torde vara att ifrågasätta desamma. Det är dock lätt att förlåta detta då boken är både välskriven, provocerande och viktig.

Boken är ett recensionsexemplar från Bonnier Carlsen.

På min skolblogg Ordklyverier funderar jag kring hur boken skulle kunna användas i undervisningen.