Jellicoe Road av Melina Marchetta har hyllat och hyllats, kanske främst av JoL, men också av andra. Håll ut de första 50-60 sidorna skriver hon, sedan blir det riktigt bra. Jag håller med om att de inledande 50 sidorna var fasansfullt tråkiga och sega. Nu har jag läst drygt 100 sidor och väntar fortfarande på att historien ska lyfta. Jag bryr mig inte ett skit om alla gränser och regler som finns mellan houses, townies och cadets. Jag är möjligen lite intresserad av vad Taylor ska hitta på och vart Hanna har tagit vägen, men ärligt talat inte så där jättemycket. Än så länge befolkas boken av ett gäng platta pappfigurer som jag inte allt bryr mig om. Språket är dessutom inte alls i min smak. Onödigt omständligt och rörigt.
Snäppet bättre än Dessen? En ungdomsbok som är något utöver det vanliga? En bok som slår undan benen? Nja, jag är mycket, mycket tveksam.
Så ni alla som hyllat. Vad är det som är så himla bra egentligen? Är det någon idé att läsa vidare?
och jag som just köpt den här efter alla hyllningar och tänkt att det kan vara något för mina tjejer på skolan. Om det är tråkigt i början kommer de aldrig ta sig igenom den.. Hoppas på att svepas med ändå..
För mig var den också seg men det var inte förrän jag läst hela som jag kunde uppskatta den. Men det var Taylor och Jonah som gjorde att jag ville läsa mer. De kursiva passagerna var också svåra att få ihop först efter ett tag fick jag ihop det. Men jag gillade den mycket! Till sist!
Men det är klart – smaken är som baken 😉
Linda, din provokatör! Nu riskerar du allt att hamna ute i kylan ordentligt. Nämen ärligt talat, klart du ska läsa ut den. Det är ett skickligt hantverk faktiskt och den växer i längden.
Nu blir jag än mer sugen på att läsa boken, spännande med någon som tycker tvärt emot alla andra. Ska dock INTE beställa fler böcker (just nu, den här veckan….)
Vad skönt att du inte tokälskar du med. Nu kanske jag kommer våga mig på att läsa den. Någon gång om hundra år kanske.
Växer i längden säger ni och risk att bli utesluten ur gruppkramandet. Hm, får väl testa en sittning eller två till.
Den ÄR JU SVÅR i början, men sen kommer det! Man behöver inte bry sig alls om regler och krig för de är som bara en ursäkt för historien och att karaktärerna ska interagera. Så vänta på mer samspel mellan Jonah och Taylor – kämpa, håll uuut!
Bokomaten: Det är en bok som behöver jobbas med om man ska ha den på eng i skolan. Det är en svår ungdoms, definitivt en crossover pga parallella historier och språknivå.
Okej, jag läser vidare för att inte framstå som korkad. 😉
En av de bästa böcker jag läst, har sällan fäst mig så mycket vid huvudpersoner som i denna bok. Prova igen Linda, please.
Möjligen, jag funderar fortfarande på vad jag missade. Tyckte att jag gav den väldigt många chanser, men kanske ska pröva att läsa den på svenska för tempots skull.