Säg hej till Christina

Copyright/fotograf: Sandra Qvist

Inför Bokmässan har jag intervjuat några svenska författare och inlägg om dem kommer att dyka upp med ojämna mellanrum den närmaste tiden. Dagens författare är Christina Stielli, vars bok Jag älskar dig inte, tillhör de starkaste böcker jag läst i år.

När jag började läsa Jag älskar dig inte blev jag så provocerad av Per att jag var tvungen att sluta läsa. Vilka reaktioner har du fått kring hans personlighet och agerande? Var du tvungen att göra honom fullt så vidrig?

Jag har fått ungefär samma reaktion som du beskriver men framför allt har jag förstått att det är många som känner igen någon i sin närhet i just Per. En kvinna på en föreläsning räckte upp handen och sa att hon visste vem Per var, alla vände sig om och tittade på henne och så sa hon att han hette Roger och bodde i Södertälje. Så väldigt otrolig tror jag tyvärr inte att Pers karaktär är. Det finns narcissistiska psykopater lite varstans, som på grund av sin usla självkänsla måste trycka ner andra. Jag ville göra Per till en sådan och då krävdes det att jag målade med starka färger.

Lotten har levt sitt liv genom Per. Tror du att det är vanligt att kvinnor glömmer av sig själva och sitt liv när de får familj?

Förhoppningsvis är det mer ovanligt nu, jag tycker det är stor skillnad på hur kvinnor verkar leva sitt eget liv i sin familj mot vad det var när jag fick barn för 20 år sedan men det är klart att det fortfarande finns. Jag tror att det kan vara lätt att glömma bort sig själv av den enkla anledningen att man helt enkelt inte hinner med sitt eget liv. Småbarnstiden äter ju upp mycket och jobbar man dessutom, kanske lika mycket som tidigare, då är det inte många minuter på dygnet kvar. Jag tror att man gör sig själv och familjen en otjänst genom att inte prioritera sig själv i familjen.

Du drar dig inte för att skildra Lottens totala depression. Var du inte rädd att hon bara skulle uppfattas som ett offer?

Vi är så rädda för att någon ska framstå eller bete sig som ett offer. Jag förstår inte det riktigt men det beror ju på vad man bakar in i ordet. Jag ville skildra henne inifrån och ut och jo, hon är ett offer för omständigheterna och hon ser sig själv som ett offer. Jag tror att någon beskrev ordet ”offer” som ett ord för någon som har drabbats av någonting och det har hon ju gjort. Hon kan ingenting påverka eller förändra. Bara förhålla sig till situationen. Så ja, hon är nog skildrad som ett offer till delar just för att hon var det.

Jag har inte läst någon lika stark och utlämnade skildring av en skilsmässa. Vad inspirerade dig till att berätta just Pers och Lottens historia?

Det var ju min egen skilsmässa. Jag hämtade min egen sinnesstämning och använde den i scenerna med Lotten och så fantiserade jag ihop någonting som fick min egen separation att framstå som ett rent nöje. Men det fanns mycket att hämta och jag var själv så ledsen som Lotten är i boken, det tog tid, alldeles för lång tid tyckte jag själv då men jag kunde inget annat än att följa med i min egen kris och process. Till slut kom jag ju ur den.

Jag älskar dig inte var visserligen din skönlitterära debut, men du har också gett ut Orka!, Mendurå? och Kör? som är peppande böcker för ungdomar. Har du planer på att skriva mer för unga vuxna?

Inte just nu. De där böckerna kom till när jag och mina egna döttrar kämpade med lite olika saker. Just nu är jag fullt upptagen med min andra roman.

Jag ser verkligen fram emot en ny bok. Finns det någonting du kan berätta om ditt nästa projekt?
Haha! Nja, näe, jag tror faktiskt inte att jag vill avslöja någonting alls än. Men det kommer en ny roman, förhoppningsvis till hösten nästa år.

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. 
Kan du dela med dig av ett bokmässeminne?

Det roligaste var nog en gång när jag gick upp tidigt för att gå ut och springa och möter en man i kalsonger i hotellkorridoren som står och knackar på en dörr. På andra sidan dörren hörs en mansröst beklaga sig över vad kalsongmannen lovat och inte lovat honom och hur besviken han är på deras natt tillsammans. Jag försökte förtvivlat verka så upptagen så att det inte skulle märkas att jag hörde någonting men det var svårt att undgå.

Vad har du för planer inför årets mässa? 

Jag planerar ingenting till Bokmässan eftersom det är så mycket som rasar över mig. Jag är dessutom en sådan typ av person som helst inte binder upp mig, det kan jag känna är stressande. Jag vill göra det som faller mig in, lyssna på det jag just då är intresserad av att lyssna på och prata med de jag tycker om att prata med. Vi får se helt enkelt.

Slutligen, det här är en bokblogg skulle jag vilja be dig tipsa om en läsvärd bok som du tycker att fler ska läsa.

Jag vet inte om det är någon kvar som inte läst den men De små tingens Gud av Arundhati Roy sitter för alltid fast i min själ och nästan till och med på näthinnan. Den romanen var en komplett upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.

Hm, jag tillhör ju de få som ännu inte läst De små tingens gud. Kanske hinner jag göra det medan jag väntar på Christina Stiellis nya roman. Undrar just vad den handlar om? Med tanke på allt twittrande i sommar om Italien kanske det finns en sådan koppling?! Jag är helt klart nyfiken!