Jag gillar Johanna Linbäcks vardagliga ungdomsböcker och har läst dem alla. Ett par har jag även tvingat på elever, med övervägande gott resultat. I dagarna släpptes femte boken Välkommen hem och jag gillar även den.
Omslaget har riktigt snyggt typsnitt och visst skulle tjejen på bilden kunna vara Sara. Jag tänker henne liten och ettrig, med en ganska vanlig frisyr. Lite mer alternativ efter året i storstaden, men fortfarande rätt neutral.
Huvudpersonen Sara är inte lika lik mig som Agnes i Tänk om det där är jag, lite mindre neurotisk om än lite ältande. Det jag gillar med Lindbäcks karaktärer är just att de tänker så mycket. Jag tycker om att följa deras tankar och genom att visa på både starka och svaga sidor, blir personerna levande.
Sara ja, det är hon som välkomnas hem efter ett år i London. Eller egentligen känner hon sig inte speciellt välkommen. Visserligen är hennes föräldrar överlyckliga att ha henne hemma och börjar med att guida henne runt halva stan som om hon varit borta i en evighet. Andra verkar dock inte lika glada att se henne.
Mattias till exempel, före detta pojkvännen och tvillingbror till kompisen Bella, han verkar ha klarat sig bra utan henne. Inget är detsamma i relationen till Bella heller och de andra kompisarna känns ibland också svåra att nå. Hon längtar efter kompisen från London, med det udda namnet My Person och känner att hennes gamla och nya jag krockar ganska rejält ganska så ofta.
För att skapa ytterligare en konflikt för Lindbäck in Adrian i handlingen. Snygge grannen som är för stöddig för sitt eget bästa och knappast gör ett gott första intryck, men som sakta men säkert blir en del i Saras liv. Nytt i livet är också jujutsun, som också är det som sammanför dem, förutom tvättstugan då.
Det är inte så enkelt att boken bara handlar om en tjejs val mellan två killar, men visst har valet en avgörande betydelse, precis som i många andra ungdomsböcker. Visst är valet viktigt, men viktigare är Saras kamp för att forma sitt liv till ett liv hon trivs med, tillsammans med människor som hon gillar. Plocka det bästa från tiden innan, blanda i en dos erfarenheter från London, lägga till lite nytt som hon trivs med och vips, få ett alldeles lagom nygammalt liv.
Var finns den roliga chicklitten frågade Annika och svaret är: inom ungdomslitteraturen. Det är charmig, roligt, trevligt, romantiskt och välskrivet. Dessutom slipper vi det mesta av kläd- och skofixeringen och får lite jujutsu istället.
Lite irriterad var jag dock inledningsvis ska jag erkänna. Talspråket är nämligen en salig blandning av svenska och engelska och ibland blev det för mycket och tämligen onaturligt. Visst, jag blandar också in engelska ord i mitt språk och jag tror att unga gör det också, men inledningsvis blir det för mycket av det goda. När Sara släpper London mer blir hennes språk allt mindre engelskinfluerat. Kanske kan det ses som en symbol för hennes återgång till sitt gamla liv.
I nästa bok skulle jag gärna följa My Person. Går det att ordna? Kanske kan hon flytta till Umeå eller så, flyttar är ju populärt. Eller varför inte placera henne i Stockholm och låta något norrländsk person flytta dit.
Välkommen hem är en bra ungdomsbok och mitt nästa projekt blir att sälja in den till en väl utvald elev. Återkommer om det!
Åh gud, vill verkligen läsa den och flera andra böcker av Johanna Lindbäck! Läser en just nu (saker som aldrig händer) och jag tycker att den är jättebra!