En gång bokmal, alltid bokmal

Veckans Bokbloggsjerka hos Annika handlar om läsintresset och hur länge det egentligen funnits hos oss. Frågan hon ställer är följande:

När insåg du att läsning var din passion och en otroligt viktig del av ditt liv?

Ja du, enklast vore att säga att jag alltid har läst, men riktigt så enkelt är det ju inte. Jag minns dock fortfarande att båda mina föräldrar läste högt för mig och att jag älskade de där lässtunderna. Långt efter det att jag lärt mig läsa själv läste de och lässtunden på kvällen var helig. Jag minns med glädje hur mamma kröp ner hos mig och läste Kulla Gulla. Så mysigt!

Jag lärde mig läsa när jag var fyra år och jag tror faktiskt att jag läst mycket sedan dess, med vissa korta perioder av lästorka. En tidig bok som jag kommer ihåg var Måns och Mari från vår till vinter, som jag nu har köpt till mina barn. Nu finns de i nuutgåva, uppdelad i en bok för varje årstid. En riktigt proggig barnbok, som jag fortfarande gillar.

Jag läste den nästan varje dag och då är den ändå rätt tjock. Jag älskade bilderna och lärde mig boken i princip utantill.

I skolan fortsatte jag att läsa och hade turen att gå i en klass där många delade mitt intresse. Ett positivt minne var de läsgrupper vi hade, där vi faktiskt nivågrupperades och läste högt för varandra. Vi läste Roberta Karlsson och kungen och asgarvade hela tiden. Ett underbart läsminne.

Däremot var det inte så kul när klassen i samma årskurs hade lästema med Inger och Lasse Sandbergs böcker. Inget fel på dem, men det kändes lite futtigt att läsa om Tummen i skolan, när jag läste Kulla Gulla, Anne på Grönkulla och Lilla huset på prärien hemma.

Biblioteket var min favoritplats och jag lånade hur många böcker som helst. Dessutom lånade jag om mina favoriter så många gånger att lånekorten, de där gamla där man fyllde i sitt fyrsiffriga lånekortsnummer, var fullt av min kod. Någon gång frågade bibliotekarierna stilla om jag verkligen skulle låna samma bok igen och jag svarade glatt ja, varje gång.

På sommaren åkte vi på bilsemester och i baksätet knödde jag in kassar fulla med böcker. De flesta av dem hade jag lånat på sommarlån, men en födelsedag eller julafton utan en massa platta, hårda paket, var en misslyckad sådan.

Så ja, lästokig har jag alltid varit och kommentarerna från omgivningen har varit många. Under min gymnasietid läste jag lite mindre och när jag pluggade litteraturvetenskap slutade jag nästan helt att nöjesläsa. När barnen var små blev det mer tv-serier än böcker. Annars har jag alltid läst, oftast mer, men ibland mindre. Mer än någonsin har det blivit sedan jag började bokblogga i januari 2009. Ett utmärkt sätt att riktigt njuta av min största passion i livet!