Självklart går det bra att leva utan att kunna läsa. Självklart finns det andra saker som är viktigare, som vatten, mat och sömn. I Sverige där nästan alla får de mest grundläggande behoven tillgodosedda, måste dock läsförmågan ses som en viktig, mänsklig rättighet.
Centrum för lättläst ger ut boken Vi dricker te och lär oss e, som handlar om hur 16 kvinnor, alla analfabeter, lärt sig läsa med hjälp av en annorlunda och kreativ pedagogik. De lärde sig ljud, som blev till bokstäver och som sedan blev till ord.
Att undervisa analfabeter är annorlunda och jag har en väldigt begränsad erfarenhet av detta. De elever jag haft, som kommit till Sverige som analfabeter, har gått i någon annan skola i minst ett år innan jag träffat dem. Jag tycker att projektet Livstycket, där kreativt arbete kombinerats med läsinlärning, verkar riktigt spännande.
Intressant! Många många människor i världen kan inte läsa, men det är svårt att föreställa sig. Jag har funderat på det många gånger. Det är ju inte bara böcker det gäller. Hur är det att inte ens kunna läsa på livsmedelspaketen – på sitt eget språk? Vad utestängd man måste bli från massor av information.