Organisationen arbetar i olika länder i världen. De arbetar med det som är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor, nämligen våld och då oftast i hemmet. Karin Alfredsson är engagerad och tillsammans med journalisten Kerstin Weigl och bildjournalisten Linda Forsell ska hon rapportera om utsatta kvinnor i tio länder. Senast var de i Brasilien och härnäst reser de till Ryssland.
Hur kan det få vara så att kvinnor skadas så mycket, att det tillåts. För mig är detta det värsta tecken på ojämlikhet i världen både gällande kön och klass. Att poliser inte vågar, kan eller vill hjälpa. Att det är en sådan skam att vi interns talar om det. Kvinnor misshandlas. Våldtäkt normaliseras. Det är inte okej. Det är verkligen inte okej.
Tesen som dessa tre damer har är att medias ansvar är stort och att media är viktig. Vi måste prata, kvinnorna måste berätta och fler måste ändra sitt beteende, såväl män som kvinnor. Samhället måste arbeta med både kvinnor och män, både förebyggande och när det väl skiter sig.
I Spanien försöker man verkligen bekämpa våld med till exempel kvinnodomstolar. Man dokumenterar våld mot kvinnor tydligare, men däremot var detta det land där det var svårast att på kvinnor att ställa upp på bild. Media åläggs att rapportera våld mot kvinnor och den statliga radion sänder varje vecka.
I åtta av tio fall vill kvinnorna inte längre säga någonting som kan fälla mannen. Hur kommer man då åt det? Kvinnan har rätt att vara tyst, men mannen kan bli dömd ändå om andra bevis finns. Hjälper dessa domstolar då? Ja, genom att visa tydligt att det inte är okej att ens ge sin flickvän eller fru en örfil. De berättar om domaren Paloma som leder en kvinnodomstol i Madrid. Spännande. En kontrast till de få rättigheter som kvinnor hade under Franco. Kanske har det därför gått snabbare.
Bilder på misshandlade kvinnor är fruktansvärda. Syraskadade kvinnor, sönderslagna kvinnor,
I Pakistan får i princip inga män straff för de mycket vanliga syraattackerna. Vänligt också att kroppsdelar stympas. Karin Alfredsson berättar om en plastikkirurg som arbetar med många av dessa kvinnor.
Om könsstympning i Egypten. Om en flicka som dog. Historien spreds i landet och tiden verkade vara mogen för en lagstiftning mot omskärelse. Flickor blir fortfarande, men det börjar ändras. Förr var det 9 av 10 nu mycket färre.
Unik med projektet Dödsorsak: Kvinna är att de skildrar vanliga människors berättelser i ord och bild. Att uppmärksamma fall och få människor att ändra sina åsikter.
Projektet ska generera en hemsida med material för utbildning. Förhoppningsvis kan fler förändras. Den lanseras i februari.
Och vilka lyssnar på dett föredrag? Nästan bara kvinnor. Och TV4-mannen. Minns ni?