Det blev inte så många seminarier som jag tänkt. Så klart. Tur är väl det. Jag har vandrat runt med Lyran ett tag, pratat med trevliga förlagsmänniskor, fått lite böcker. Däremot har jag glömt att äta lunch och är sanslöst törstig. Det får bli en tur till bokbloggarrummet.
Nu blir det seminarium med Jenny Jägerfeld och Malin Isaksson om unga utåtagerande tjejer. Jag tror att jag har Isnätterna hemma, men jag vet att jag inte läst den. Den utforskar unga tjejers förhållande till bland annat våld. Huvudpersonerna är två systrar, Jenny och Jojjo. Jenny är äldst och vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv. Hon är passiv på ett farligt sätt. Lillasyster håller på att tappa studierna helt och hon är definitivt den driftigare av dem. Tillsammans vågar de mer än de gör var för sig. Reagerar vi annorlunda på utagerande tjejer som låter mycket och som vandaliserar än vi hade gjort om det var killar? Tänker vi att tjejer som gör så här automatiskt har psykiska problem?
De är olika, men ändå tajta. Jenny kallar dem pseudotvillingar, då de är så nära i ålder och har en speciell och nära relation. Lite som mina grabbar har redan nu. Undra hur det kommer att bli för dem när de blir äldre.
Jag gillade det utdrag som Malin läste. Tror att detta är en bok för mig. Det handlar om ett slags likhetsprojekt för att bli samma person, lekfullt men ändå obehagligt, Malin menar att det är en slags lek som ger systrarna ett annat handlingsutrymme. Vem är egentligen vem och kan de ställas till svars för sina handlingar? De får uppmärksamhet och status, men mamman är skeptisk. Pappan tycker att det är lite gulligt att de vill var lika, precis som när de är små. Brorsorna ser att systrarna har blivit stora och är lite fascinerade.
Systrarna vågar mer då de är två personer i en. Det finns dock någonting destruktivt, något obehagligt i det hela.
Kommentarer är stängda.