Hur kan man jobba med skönlitteratur i skolan. Antologin Starkast i världen, som handlar om Astrid Lindgrens författarskap. Både böcker, film och dataspel. Hur kan man arbeta med texterna i klassrummet, tydliga didaktiska tips. Låta eleverna våga experimentera.
Varför Astrid Lindgren, då det redan finns så mycket om henne? Författarna vill få in mer didaktik för att få igång elevernas läsglädje, eller rättare sagt att få läsglädjen finns kvar. Lärare har ett ansvar att leda eleverna in i ett djupare läsande.
Astrid Lindgren är en sådan ikon. Hur mycket får man egentligen leka med hennes texter? Får man lov att kritisera henne och hennes texter? Redskap för att se henne på ett nytt sätt finns i boken.
Jag tänker att jag behöver den här antologin. Dels för att kanske får tips för hur läsningen med eleverna kan bli bättre, men också för att hitta bra tips för texter som kan funka för grabbarna O. De hade en Pippi-period, men sedan har det inte blivit något mer.
Det gäller att texten är den som läses, inte bara som en del i ett projekt om andra ämnen. Ibland kan själva bokasamtalet vara grejen. Detta påminner om att jag måste läsa om Aidan Chambers. Det är så mycket lättare att förstå en bok om man pratar om den. Detta märkte jag tydligt i våras då jag läste boken Tänk om det där är jag med eleverna. En bok som egentligen var för svår för många, men som funkade så bra ändå.
En viktig poäng som föreläsarna har är att det gäller att läraren själv är en aktiv läsare för att kunna leda Boksamtal på ett bra sätt. Det är också viktigt att kunna arbeta vettigt med populärkultur istället för att rynka på näsan åt den och tvinga på eleverna böcker som kanske inte passar dem. Bättre att läsa något än ingenting alls. Det har alltid varit min filosofi också.
Det hade jag gärna sett, ibland skulle man behöva klona sig…