Läser Evas artikel om bokbloggare på mässan och funderar lite kring vår roll och vår uppgift. Under året har jag varit Bloggambassadör för Bokmässan tillsammans med en rad andra bloggare. Det har bland annat inneburit att hänga lite extra på Bokmässans Community, men något jobb har det inte känts som. Förhoppningsvis tjänar både vi bloggare och Bokmässan på vårt samarbete.
Att mässan får lite extra uppmärksamhet i sociala medier genom bokmässeambassadörerna är ett faktum. Vi hade alla bloggat ändå, men jag hade inte varit på plats alla fyra dagarna och jag hade inte heller gått på så många seminarier. Att vi dessutom fick biljetter även till nästa års evenemang var glädjande och väldigt överraskande.
Var seminariebiljetterna en muta? Varför skulle de ses som det? Jag är väldigt glad att jag fick chansen att uppleva mässan lite extra, men bloggade inte från den för att jag gått dit gratis. Däremot bloggade jag kanske lite extra för att jag fick tillgång till ett trådlöst nätverk och en lugn oas i hetsen.
Under mässan fanns det nämligen ett rum för Bokbloggare och det var verkligen bra. Dels för att det var så roligt att träffa alla bloggare på riktigt, men också för att det var så mycket lugnare där än på mässgolvet.
Det var lite lustigt att höra alla presentera sig med både sitt bloggnamn och sitt riktiga namn. Vissa, som Lyran och Calliope, fick behålla sitt bloggalias, men jag undvek att kalla Eva för Full.
Om någon berättat för mig för tre år sedan att jag skulle lära känna en massa människor via internet och sedan dessutom träffat dem, skulle jag rent ut sagt asgarvat. Nu tillbringade jag fyra dagar med många som jag aldrig träffat i verkligheten och dessutom med många som jag träffat endast ganska kort tidigare. Inte konstigt alls då vi faktiskt träffas så gott som dagligen via Bloggar, Twitter och Facebook.
Och nej, jag tänker inte börja räkna upp alla nya och gamla vänner, men jag konstaterar att det var riktigt trevligt att träffa er alla. Jag hade fyra innehållsrika och superroliga dagar tillsammans med er. Både bloggare, författare och förläggare är faktiskt helt vanliga människor. Möjligen lite trevligare än de flesta.
Möjligen lite trevligare än andrak an jag hålla med om.;) Så skönt med opretto folk som gillar litteratur och som man kan nörda loss med utan att framstå som värsta tråkmånsen.=) Synd det inte blev så mycket minglat för min del bara. peppen var nästan större i år än tidigare just för att det bloggats så mycket.
Internet är häftigt, jag har lärt känna massa trädgårdsfolk 🙂
Jag håller med om mycket men kan också känna mig lite provocerad av att de stora förlagen tjänar väldeliga pengar och får gratisreklam genom att skicka några böcker och bjuda in samtidigt som flera bloggare lägger både egna pengar och tid på att ge publicitet. Nåväl, samtidigt tycker jag att det är positivt att fler än proffs skriver om böcker och ingen bloggare lever på svältgränsen. Arrangemanget är inte riktigt ”rättvist” men har ändå fördelar för båda parter.
Håller inte med om de stora förlagen. Små förlag som Elisabeth Grate har jag upptäckt tack vare bloggandet. Tänker också på Pia Printz och Sekwa som jag gärna gör reklam för då de ger ut bra böcker med ganska små medel.
Och så läste jag igen och undrar om jag missuppfattat. Vad är det provocerande? Att vi tjänar för lite?
Jag är lite ledsen för att jag missade det där bokbloggarrummet. Visste att det fanns ett men jag vågade inte fråga någon. Trodde man var tvungen att ha en inbjudan eller något..
Tråkigt att inte ses! Nästa år hoppas vi på ett eget rum igen och då får du hänga där. Förra året kände jag mig jättenervös som bloggare, men i år var det bara så kul. Det blir det för dig också!
Tack för trevligt sällskap och håller med dig om att det var bokbloggarrummet med sitt lugna tempo och bra uppkoppling som gjorde att jag skrev alla 4 dagarna, hoppas verkligen att det kommer igen, och att ännu fler hittar dit. Alla välkomna, säger en bokbloggare som inte ens har en riktig bokblogg 🙂
Låter onekligen roligt! Jag vågade mig in i bloggrummet några få minuter men stannade inte så länge. Kanske blir det en längre stund nästa år…
Åh vad jag är avis på er och sur över att jag bor långtbortitjottahejti. För det är så roligt att faktiskt i verkligheten få träffa de som man ”träffar” på nätet varje dag och som man tycker om.
Peppar nu inför Bokmässan 2012 🙂
Høres veldig morsomt ut! Skulle gjerne vært der jeg også!
Jag hoppas att det finns kvar, bokbloggarrummet, nar jag besoker massan nasta gang (nar det nu blir). Later som ett harligt satt att fa mer kontakt med sina fellow bokbloggare!